Recension

: Generation loss
Generation loss Elizabeth Hand
2016
Constant reader
9/10

Att se på ett annat sätt

Utgiven 2016
ISBN 9789198261042
Sidor 323
Orginaltitel Generation Loss
Översättare Linda Skugge
Först utgiven 2007

Om författaren

Elizabeth Hand har givit ut ett flertal romaner för både vuxna och så kallade ”young adults”. Hennes romaner har belönats med ett flertal priser, t.ex. Nebula och World Fantasy och International Horror Guld Award.

Sök efter boken

Under många år läste jag extremt mycket deckare och thrillers men sedan infann sig en viss mättnad. Nu läser jag i princip bara sådant som jag får rekommenderat från mina mest betrodda källor och Elizabeth Hands Generation loss är ett sådant exempel. Faktum är att mina förväntningar när jag ursprungligen läste den både kom på skam och infriades med råge – den var inte alls som jag väntat mig, men så bra den var! Sedan dess har jag väntat på att den ska ges ut på svenska så att de av mina vänner och bekanta som helst inte läser på engelska ska kunna läsa den och nu, äntligen, har Constant reader gjort slag i saken.

Cass Neary är kring de femtio och fotograf – eller kanske snarare var fotograf, för hennes fifteen minutes of fame ägde rum på 1970-talet, då hon som mycket ung fotograferade klubbliv, punkscen och missbrukare, halvdöda och döda. Nu, trettio år senare, har allt gått henne förbi. Hon dricker för mycket, tar för mycket blandade piller och jobbar på lagret på bokhandeln The Strand. Ett telefonsamtal får henne att lämna sitt New York för Maine, där hon ska intervjua sin gamla idol, den legendariska och folkskygga fotografen Aphrodite Kamestos. Väl där vilar ett vagt hot över bygden, vintern är på ingång och kylan närmast förlamande. Aphrodite har inte hört talas om någon intervju och är öppet fientlig, men låter ändå Cass stanna, vilket förändrar allt. Samhället och människorna där är förvirrande men också fascinerande.

Den som vill ha action direkt i sina thrillers göre sig icke besvär men den som kan tänka sig något långsamt smygande, krypande som först småningom närmar sig det blodisande har hittat helt rätt. De små ledtrådarna till att något inte står rätt till skulle kunna ha andra förklaringar men när de läggs samman blir svaret djupt oroande och till sist blir jag faktiskt riktigt rädd, samtidigt som jag är oerhört fascinerad av det Elizabeth Hand målar upp för mig – och hur det påverkar mig.

Något genomgående för Elizabeth Hands författarskap är hennes sällsynta förmåga att i text förmedla sinnesintryck med en exakthet och precision som ändå inte är på något sätt klinisk, utan helt invävd i den övriga stämningen. Här är det naturligtvis det visuella, bilderna, som är i fokus, men också dofter, lukter, stanker och så den där kylan. Det är en förment enkelhet över det hela där det överflödiga tagits bort men också ingående beskrivningar av specifika ämnen som både är trovärdiga och intresseväckande, som här med såväl fotografins historia som teknik.

”It takes one to know one” går som ett tema genom texten – hur Cass ser det trasiga, känner det, absorberar det och speglar det i sin egen trasighet, alkoholismen, galenskapen. Kaos är granne med gud, eller med stor konst. Naturligtvis kan man rynka på näsan åt den sortens romantiserande men det är något med närheten till avgrunden som lockar och drar och jag kan inte låta bli att fundera över hur medvetet Cass Neary, Cassandra, hon som ser och anar sig till saker likt den grekiska mytologins Kassandra fått dela dennas namn.

Som jag har längtat och som jag har våndats – skulle hon klara sig även i svensk språkdräkt? – men hon klarar sig och mer än väl. För det mesta lyckas Linda Skugge fånga originalets blandning av rått och vackert men till min förtret är det gott om korrekturfel, vilket är extra störande när romanen i sig är så bra. Jag är inte heller särskilt förtjust i bokens omslag som ger mig helt andra associationer än dem jag får av texten.

Men de invändningarna väger ändå lätt när det handlar om en bok i den vida genren spänningslitteratur som verkligen känns genuint annorlunda. Det är mörkt på ett annat sätt, med en annan sorts ljus där i mörkret. Trots att jag läst den tidigare blir jag trollbunden på samma sätt av skönheten i det förfärliga, denna estetik av en annan värld, det omänskliga som skrämmer och äcklar mig men som här ändå blir… vackert och får mig att vilja se, så som Cass också vill – och måste – se det.

Saga Nordwall

Publicerad: 2016-04-07 00:00 / Uppdaterad: 2016-04-06 07:49

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6518

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?