Jag minns min första bokmässa och alla böckerna jag bläddrade i, alla seminarier jag bländades av. Jag minns Paggan, Bodis och Maria Montazami. Park var nätterna. Året var 2011 och jag hade skrivit för Dagensbok i nästan ett år. Sedan dess har jag återvänt förutom 2022 då jag precis hade hämtat hem min valp Tommy […][...]

Jag tycker mycket om Lisa Jewells böcker. De börjar ofta i något som liknar en stillsam vardag: hem, relationer, människor som försöker få livet att gå ihop. Men nästan alltid finns det en liten förskjutning där från början. Något som skaver. Under ytan rör sig något annat, och långsamt dras berättelsen mot ett mörkare och […][...]

Även om Kan man? gavs ut på En bok för alla i slutet av förra året kom den första gången ut 2004. Det här är en läskig bok som kanske inte passar alla. På baksidan varnas känsliga läsare, särskilt vuxna. Och på framsidan ser vi bokens huvudperson stoppa foten i havet samtidigt som hon sneglar […][...]

Här får vi möta den frånskilda sjuksköterskan Meghan Michaels som bor tillsammans med sin tonårsdotter Sienna. En dag kommer det en svårt skadad patient in på avdelningen där Meghan jobbar. Hon heter Caitlin och hon ska ha hoppat ifrån en bro rakt ner på ett tågspår. Men hoppade Caitlin verkligen själv, eller blev hon rentav […][...]

De senaste åren har det kommit flera utländska böcker om kvinnor med olika autismspektrumtillstånd. Jag tänker främst på den fantastiska romanen Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. Jag tyckte även mycket om Kaktus av Sarah Haywood och Städerskan av Nita Prose. Alla dessa romaner handlar om kvinnor på spektrat som på olika sätt […][...]

Lowen Ashley är en måttligt framgångsrik författare på ruinens brant. När hon får ett erbjudande om att spökskriva två romaner åt den framgångsrika författaren Verity Crawford ser den ekonomiska situationen äntligen ut att lösa sig. Dessutom får hon lov att skriva under pseudonym och kan fortsätta sin anonyma tillvaro utanför rampljusets obehagliga sken. Eftersom Verity […][...]

Brukar ni tänka på att det alltid finns olika sidor av en historia? Att vi kan uppleva en och samma händelse på så olika sätt? Ibland när jag hör någon vän återberätta något vi varit med om tillsammans för någon annan, kan jag undra om vi var med om samma sak? Med detta i tanken […][...]

En dag, då Stor-Lars promenerar till jobbet får han en blomkruka i huvudet och dör. På hans begravning återses sex vänner som har ett gemensamt förflutet inom den maoistiska rörelsen i Sverige. De var alla lite yngre än Stor-Lars och såg upp till honom som en förebild och mentor, och nu är han plötsligt död. […][...]

Bokens huvudperson Isak jobbar i hemtjänsten på en liten ort i Småland. Plötsligt hör hans pappa Fredrik av sig. De har inte haft kontakt på många år. Inte sedan pappan övergav Isak efter en fruktansvärd olycka där Isaks mamma och lillasyster faktiskt miste sina liv i en brand. Nu är hans far en berömd konstnär […][...]

Efter alla svenska deckare jag plöjt känns det uppfriskande med en norsk dito. Andra liv, nya miljöer och ett annat lands historia. Även om Sverige och Norge varit en union så finns det skillnader. Dock är Allt är mitt inte någon historisk roman utan, som tidigare nämndes, en deckare. I Oslo bor Clara och Haavard […][...]