En dag, då Stor-Lars promenerar till jobbet får han en blomkruka i huvudet och dör. På hans begravning återses sex vänner som har ett gemensamt förflutet inom den maoistiska rörelsen i Sverige. De var alla lite yngre än Stor-Lars och såg upp till honom som en förebild och mentor, och nu är han plötsligt död.

Och den stora frågan är, var det en olycka?

Eller har deras gemensamma hemlighet avslöjats?

Utöver deras gemensamma förflutna har de numera väldigt lite gemensamt på ytan. En är diplomat, en är lärare och en annan banktjänsteman. Tillsammans har de bevarat en hemlighet och ett förtroende som getts dem för decennier sen, en hemlighet som visade sig styra hela deras liv.

Maos hibiskus är både en fartfylld thriller och en nostalgisk bok. Peter Kadhammar väver på ett otroligt skickligt sätt ihop större världshändelser med huvudpersonernas liv. Berättelsen har många, långa trådar som sträcker sig ut i världen, till Kina och Ryssland. Nutiden och den personliga historien vävs ihop med historiska skeenden och långsiktig ideologisk kamp. Som läsare finns en hel del att lära sig, både om historien och om nutiden.

Peter Kadhammars berättelse är stundtals oväntad makaber, speciellt i kontrast till det vardagliga tempo som inledningsvis präglar boken. När fler börjar dö intensifieras allt och boken växlar snabbt upp i tempo. De är frustrerande att som läsare och åskådare se hur de som borde samarbeta misslyckas med det, samtidigt som svaret på gåtan aldrig är riktigt tydligt.

Parallellt med de sex vännernas historia får vi följa polisens arbete, framförallt kommissarie Magnusson som leder utredningen. Berättelsen om polisens arbete är befriande fri från bakgrundshistoria, alkoholproblem och annat som brukar känneteckna en klassisk deckare. De framstår som lagom mänskliga, faktiskt mer mänskliga än några av de vänner som figurerar i gruppen av gamla maoister. Där når författaren inte ända fram, några får bli huvudpersoner medan andra förpassas till en biroll så liten att de mer känns som en röd-skjorta från Star Trek.

Maos hibiskus nosar på många olika genrer på samma gång, thriller, deckare och bildningsroman. Kombinationen fungerar oväntat bra och jag ser fram emot att läsa mer skönlitterärt av Peter Kadhammar.