Jag var inte helsåld på Linda Ståhls debut, och hade nog inte tänkt läsa fler av hennes deckare. Det är såklart intressant med en ickebinär kriminalpolis i huvudrollen, men i övrigt föll jag varken för intrigen eller miljön. Rika Höllviken kändes som en femtielfte välbärgad deckarmiljö, och parallellhistorien, som fick sin förklaring först allra sist, gick mig lite på nerverna.

Uppföljaren har heller inte kommit i min väg, om jag ska vara ärlig, men så stod plötsligt tredje boken på bibliotekets nyinköpt-hylla. Ett enda skott utspelar sig till stor del i skolan, och inleds med en tonårig elev som hittas död på en skjutbana, med sin blodiga lärare intill, och jaha, där fastnade jag visst ändå.

Samtidigt som Reub Thelander och hens kollegor vid Vellingepolisen försöker utreda mordet har Reub mycket som distraherar, både ur det förflutna och i närtid. Reub har brutit med sin familj, som är med i en småländsk frikyrka/sekt, och hade en gång en bror som föräldrarna sa hade drunknat, men som visade sig ha blivit bortadopterad. Reub har letat förgäves, men nu dyker det upp en man som säger sig ha information om brodern.

För kollegan Estrid kretar däremot lite för mycket av både arbete och privatliv kring Sandeplansskolan i Höllviken. Hon har precis fått in sin äldsta dotter där när mordet sker, och vad är det som pågår på skolan egentligen? Rektorn är allt annat än samarbetsvillig. Hon har skolans rykte, de bortskämda föräldrarna, elevunderlaget och skolpengen att tänka på, och vill inte ha några skuggor över sin skola. De glassiga föräldrarnas bild av hur barnen är och har det verkar inte heller stämma vidare väl med verkligheten.

Ståhl jobbar fortfarande mycket med parallellhandlingar, men här tycker jag att hon gör det riktigt bra. Vi får följa en namnlös, utsatt elev i förfluten tid, vi får följa mordoffrets utbrända lärare Annika, som själv inte vet om hon dödat killen eller inte, och vi möter en högerpolitiker som vill ge sig in i debatten om skolan, och alltsammans flätas ihop i en intrig som faktiskt ger mig både en och två överraskningar.

Det här är både spännande och tankeväckande.