Mord är en av de mest föraktliga handlingarna. Hur kommer det sig att man ändå håller på Patricia Highsmiths romanfigur Tom Ripley? Han tar livet av folk och krumbuktar sig sedan i det oändliga för att undgå rättvisan. Läsaren vill till varje pris att brottslingen går fri och offret förblir gömt. Hur fungerar det där? […][...]

Kriminalkommissarie Samuel Owusu och kriminalteknikern Saffron Brown kallas till Themsens strand i arla morgontimmen. En professionell flodfyndarguide (!) har snubblat över en påse innehållande människoben. Dessa visar sig ha koppling till ett trettio år gammalt, olöst fall. Ett cold case där tre människor hittades döda på ett köksgolv i tjusiga Chelsea i London. På samma […][...]

Anna, Henrik och Milena har fjällvandrat tillsammans sedan de lärde känna varandra på universitetet i Uppsala. Bara någon vecka innan årets vandring ställer Milena frågan om hon får ta med sin nya kille Jakob. Varken Anna eller Henrik är särskilt taggade på att ha med en för dem okänd person till fjällen, men de vill […][...]

Den sista middagen. Smaka på den titeln. Det är ödesdigert, otäckt och fantasieggande. Sophie jobbar som en röst i natten på en lokal radiostation. Det är ett relationsprogram där hon agerar som experten Natalie. En natt ringer det in någon med en kusligt bekant röst som skakar om Sophie. I samma veva får hon en […][...]

När jag för första gången höll ett människohjärta i handen, försökte anatomitutorn istället rikta min och mina kurskamraters uppmärksamhet mot njuren. ”Njuren är ett sofistikerat organ med många funktioner”, menade han. ”Hjärtat är bara en simpel pump.” Med åren har jag kommit att förstå honom bättre, men då tyckte jag att det var ett bisarrt […][...]

Det tog ett tag innan jag hittade till Lisa Jewells böcker. Det berodde pinsamt nog på hennes namn. Det lät så sökt och cheezy på något sätt. Men när jag väl började läsa hennes romaner kunde jag inte sluta. Älskar skavet och spänningen som samtidigt paras med någon slags feelgood. I den senaste romanen Natten […][...]

Har man sett The Breakfast Club är det svårt att inte se scenerna framför sig när man slår upp En av oss ljuger. Vi har de viktigaste komponenterna på plats, en osannolik grupp elever som fått kvarsittning, och som tvingas komma varandra mycket närmare än de någonsin förutsett, eller velat. Fem får kvarsittning. Bara fyra […][...]

Jag började läsa Aldrig av Ken Follett några dagar innan den ryska invasionen av Ukraina, och när kriget bröt ut var jag övertygad om att jag skulle behöva lägga boken åt sidan. En vecka gick utan att jag läste något allt, jag försökte med alla lättsamma böcker jag kunde komma på. Till slut gav jag […][...]

Protagonisten i den här thrillern är Mariana, en gruppterapeut inom det psykodynamiska fältet. Hon är änka efter att hennes älskade Sebastian omkom i en tragisk drunkningsolycka ett år tidigare. Hennes närmsta familjemedlem är systerdottern Zoe, som studerar på St. Christopher’s College i Cambridge. När en ung kvinna blir brutalt knivmördad på campus reser Mariana genast […][...]

Det började med att familjen äntligen hittade sin drömtomt. ”Här ska vi leva, här ska vi bo. Här ska vi bygga vårt hus!” ropade pappan. Barnen applåderade. ”Men först”, sa mamman, ”så måste vi riva det här gamla rucklet. Och de här stora träden måste vi också ta ner, så vi har något att bygga […][...]