Bokens huvudperson Isak jobbar i hemtjänsten på en liten ort i Småland. Plötsligt hör hans pappa Fredrik av sig. De har inte haft kontakt på många år. Inte sedan pappan övergav Isak efter en fruktansvärd olycka där Isaks mamma och lillasyster faktiskt miste sina liv i en brand.

Nu är hans far en berömd konstnär med stora rikedomar. Dock håller han på att dö i en hjärntumör och vill hux flux ta upp kontakten med sonen han så brutalt övergav. Isak är tveksam och rådfrågar sin kära morfar som avråder. Men det är något som drar. Nyfikenhet plus att det förflutna fortfarande är sårigt. Isak och hans tjej Madde åker för att hälsa på pappan på Gotland. Där dras de snabbt in i ett inferno av lögner, svek och mörka hemligheter.

Jag ska erkänna att jag hade svårt att komma in i den här boken. Fick börja om flera gånger. Dock gav jag mig inte eftersom jag blev så drabbad av den förra boken Sarek som även var Ulf Kvenslers debut. Det var något med hur den här berättelsen dundrade på i början som fick mig att förlora fokus gång på gång. Men skam den som ger sig som man säger. Det var ju något som brände. När jag väl kom in i boken var den svår att lägga ifrån sig.

Berättelsen har en nerv som gör en på helspänn. Ibland glömmer jag tid och rum. Så spännande och mörk är den här historien. Karaktärerna är skickligt utmejslade, och de är nästan alla rätt osympatiska. Den enda jag känner värme för är Isaks morfar. Denna omtänksamma, snälla man som alltid ställer upp för sitt barnbarn. Han är helt underbar och behövs för att lite mjuka upp den här korpsvarta historien. För de andra som befolkar boken är som sagt inte särskilt trevliga, inklusive vår protagonist Isak. Han kämpar på så gott han är förmögen till men hans förflutna hugger honom i hälarna gång på gång.

Det är mycket ondska och obehag i Brandmannen och jag kan inte låta bli att vilja veta mer om Isaks pappa Fredrik och hans bakgrund. Hur blev han som han blev? Det vill säga übervidrig. Historien griper tag mig. Det är något som gör det lite blurrigt och knepigt att hänga med i emellanåt. Men sanna mina ord, det här
är en berättelse full av ondska, medmänsklighet och släktskap. Så häng på.