Brukar ni tänka på att det alltid finns olika sidor av en historia? Att vi kan uppleva en och samma händelse på så olika sätt? Ibland när jag hör någon vän återberätta något vi varit med om tillsammans för någon annan, kan jag undra om vi var med om samma sak? Med detta i tanken kan vi närma oss Lisa Jewells senaste bok Inget av det här är sant.

Podcast-profilen Alix Summer firar att hon fyller 45 tillsammans med sin man på den lokala puben. Där springer hon på Josie Fair som också är ute och firar att hon fyller 45. De är alltså födelsedagstvillingar som Josie förväntansfullt säger. Ett par dagar senare springer de på varandra igen utanför Alix barns skola. Där och då berättar Josie att hon lyssnat på Alix podcast där hon intervjuar olika intressanta kvinnor. Josie lyckas övertala Alix att hon ska intervjua henne då hon påstår sig ha en väldigt stark livsberättelse.

Det går dock relativt snabbt upp för Alix att Josie inte är den hon utger sig för att vara. Undan för undan nästlar sig Josie in i hennes hem och i hennes liv. Det får Alix att börja tvivla på vad som egentligen är sant och vad som är lögn? Och där Alix ser Josie som någon hon intervjuar så känner Josie att de börjar bli bästisar.

Huvudkaraktärerna verkar självständiga och starka men under ytan bär de på tvivel och sår ifrån förr. Sånt som inte vill läka utan istället varar och gör riktigt ont.

Det här är en roman med mycket mörker och många hemligheter. Om att skrapa på ytan och så krackelerar allt. Det är emellanåt så smärtsamt beskrivet att det gör ont att läsa. Det som gör det hela ännu otäckare är att boken bär en stark ton av True Crime även om det är en roman. Parallellt med berättandet förstår vi att det hela blivit en Netflix-dokumentär efteråt. Alltså, inte på riktigt utan i bokens universum. Men jag tror att en fejkdoku på Netflix skulle göra den här skruvade berättelsen rättvisa. Den har alla förutsättningar för att bli riktigt filmisk och ryslig.