Recension

: Om någon skulle komma förbi
Om någon skulle komma förbi Thomas Korsgaard
2022
Weyler
9/10

Lukt av ladugård, depression och död

Utgiven 2022
ISBN 9789127174399
Sidor 298
Orginaltitel Hvis der skulle komme et menneske forbi
Översättare Helena Hansson
Först utgiven 2017

Om författaren

Thomas Korsgaard är en dansk författare, född 1995. Debutromanen Hvis der skulle komme et menneske forbi är första delen i en trilogi och på danska har han även publicerat en novellsamling och en barnbok.

Sök efter boken

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde deras klor när de kilade fram över träet. De åt allt de fick tag på.

Tue växer upp på en bondgård med mamma, pappa, två mindre syskon, kor och ett helt gäng hundar på den danska landsbygden. Det skulle såklart kunna låta idylliskt, men bokens inledning – ”Det var som om jag hade döden i mig fast jag inte var särskilt gammal.” – sätter en helt annan inramning.

Korsgaards prosa är rak och rättfram, utan krusiduller, och fångar perfekt tolvåringens självklara livslogik. Om något var en olyckshändelse, varför ska man då be om förlåtelse?

Tue hjälper gärna pappa när han kan och min känsla är att det inte bara är för de utlovade, om än eftertraktade sedlarna. Den fåordiga patriarken slösar inte direkt med bekräftelse till den äldste sonen (eller till någon annan heller för den delen). När de halvvilda hundarna smiter iväg eller gårdsplanen är stökig är det alltid någon annans fel – någon mindre, någon som befinner sig längre ner i hackordningen.

Sonen försöker också hjälpa mamma, trots att hon bara vill vara ifred framför datorn. Tolvåringar ska inte behöva förstå depression bättre än sina föräldrar, eller plåstra ihop en mamma som skurit sig, men det är sånt som en del tolvåringar måste göra ibland.

Det är med andra ord tufft hemma på många sätt och i skolan är det inte mycket bättre. De andra barnen märker att Tue luktar och kanske är det inte bara otvättade strumpor och ladugård de känner utan allt det andra också. När en klasskompis för en gångs skull följer med Tue hem slutar det nästan i fullständig katastrof.

Romanen följer Tue under ett par år, fram till nians skolavslutning. Varje kapitel fokuserar på någon specifik händelse och de kan nästan läsas som fristående kortnoveller. Tillsammans bygger de berättelsen som en mosaik snarare än med en dramaturgisk kurva – och ändå lyckas jag inte lägga ifrån mig boken förrän jag läst ut den.

Det här är Korsgaards debutroman som kom ut på danska 2017 och är den första delen i en trilogi, som nu även ska bli film. Visst fångas jag av Tue och de andra karaktärerna på den danska landsbygden och ser gärna en filmatisering, men framför allt hoppas jag att även uppföljarna översätts till svenska, för det är Korsgaards prosa – i Helena Hanssons svenska översättning – som gör det hela så levande och oemotståndligt. Det går rakt in och det går inte att värja sig.

Eva Wissting

Publicerad: 2022-07-22 00:00 / Uppdaterad: 2022-07-18 21:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8836

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?