En glesbygdsby och en sjö, ”Langsjön”, som varje vår invaderas av måskolonier med fåglar i tusental. Livet för människorna har blivit plågsamt med måsskrän och fågeldynga överallt. Sommarliv med bad och fiske omöjligt, likaså att odla trädgårdsland, torka tvätt ute eller bada i strandbastun. Och byborna har försökt: de har anhållit hos kommunen och även […][...]

I romanen Coyote presenteras viltvårdaren Raphaëlle redan på första sidan. Hon besöker en hundkennel och ska köpa en husky. Förhållandena på uppfödningskenneln får inte högt betyg. Med sig tar hon en hundvalp som ”ligger och darrar på sin bädd av hö medan de andra valparna rullar runt tillsammans.” Vidare får vi veta om Raphaëlle att […][...]

I tusentals år har människor lämnat sin hembygd för att söka säkerheten på en helt ny plats, som ligger på andra sidan berget, havet eller älven. Och vad är egentligen en gräns? Människorna på dess båda sidor talar samma språk. De går över gränsen och hälsar på släktingar, de handlar varor eller jagar vilt utan […][...]

Om människans förhållande till djur kan man skriva spaltmeter; de är familjemedlemmar och bästa vänner, mat och varelser man utan att tänka efter slår ihjäl, de gör nytta i stort och smått – och förstör och föröder, utifrån människans perspektiv. Det här är något jag tänker på när jag läser barnböcker om djur, eftersom det […][...]

Tänk dig att du till det yttre är född till kråka, men innerst inne vet att du egentligen är en hund. Närmare bestämt en tax. Tänk dig sen att du har en förälder, kanske en mor, som tycker att den där idén om att du är en hund bara är struntprat och dumheter. Känns det […][...]

Vilket djur har blått blod, tre hjärtan, näbb och en hjärna som sträcker sig ut i armarna? Rätt svar: bläckfisken. Detta mytomspunna djur bär fortfarande på många hemligheter. Men redan på första uppslaget utlovas fakta snarare än sägner. Det var aldrig någon jättelik Kraken som drog med sig skeppen ner i djupen på Nordatlanten. Nej, […][...]

minuterna innan jag fanns vem levde i mig då vem tog mina händer och bar ut mig var jag en hare hade jag en hares själ darrande intill hjärtat Den är vacker, bilden av den darrande haren, som Lisa Gidlöf målar upp i sin andra bok Intill haren, inuti haren. Jag får genast syn på […][...]

Mamma Pingvin beger sig ut för att göra det mammor är allra är bäst på: att fånga fisk! Medan lilla Pingvin och pappa Pingvin hejar på från hemmaplan dyker mamma Pingvin ner i det isande havet. Det går fort, alla pingvinerna hoppar på pingviners graciösa vis snabbt upp på land igen. Därpå ska de klättra […][...]

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde […][...]

Jag har ingen egen fågelmatning. Jag bor i lägenhet så det har aldrig varit aktuellt, men sedan en tid har jag också ett fritidshus. I fritidshuset är vi mest på sommaren och det har känts onödigt att bara mata någon helg då och då. I stället har vi satsat på en lite ruff trädgård som […][...]