Recension

: Valérie och hennes underbara vecka
Valérie och hennes underbara vecka Vítězslav Nezval
2018
Sphinx förlag
5/10

En pervers gammal iller

Utgiven 2018
ISBN 9789198446005
Sidor 233
Översättare Karin Mossdal

Om författaren

VítězslavNezval
Foto: kulturni-noviny.cz

Vítězslav Nezval var poet och var med och grundade surrealistgruppen i Prag år 1934. Han skrev Valérie och hennes underbara vecka året därpå, men romanen publicerades först tio år senare.

Sök efter boken

Jag gillar Sphinx bokförlag. Mindre förlag, om de så ger ut böcker på avgrundens rand eller har specialiserat på att introducera författare från öst, har en särskild plats i mitt hjärta. Utan dem har vi likriktning och begränsning. Sphinx försöker först och främst ge ut kvinnliga författare som skrivit ”prosa och teoretiska texter i surrealismens, absurdismens och den ohejdade tankens anda”. Det går att veckla både ut och in sig i en evighet och lite till om hur kvinnor även inom litteraturen fått stå tillbaka.

Emellertid är Valérie och hennes underbara vecka inte skriven av en kvinna. Författaren är istället Vítězslav Nezval och 1934 var han med och grundade surrealistgruppen i Prag. Föreliggande upplaga är den första som översatts till svenska. Boken inleds med blod. 17-årige Valérie har precis haft sin första menstruation – en banal sak egentligen, men av vikt i berättelsen. Hon tar sig ut i natträdgården och hennes öra snappar upp ljud från en, skall det visa sig, pilsk och illmarig illerman. Illermannen, ”hönssugaren”, har smak för livets goda: färskt, varmt och säkert fortfarande pulserande hönsblod. Valérie hör hur han i skydd av natten tillsammans med en medhjälpare ogenerat rumsterar runt i ett hönshus. Halsar bits av, hönsskriken tystnar. Jag förnimmer doften av hönsskitsblandat blod.

Boken är som titeln antyder underbar men inte nödvändigtvis på det vis vi använder det i vardagsspråket. Snarare är det en berättelse fylld med mer eller mindre underliga händelser. Vi kan känna en vampyrs närvaro, människor byter skepnad, en föryngras om så bara för en vecka. Tyvärr är berättelsen om inte övertydlig, så åtminstone inte särskilt suggestiv. Visst går det att måla upp en bild av illermannen – se bilden nedan från filmatiseringen om fantasin sviker – men utöver en vampyr anar jag inte ens ett endaste irrbloss.

fdb.cz
Foto: fdb.cz

Valéries vecka är minst sagt intensiv. Vissa familjehemligheter uppdagas, hon undviker med nöd och näppe att brännas på bål samt utsätts för äldre mäns (och djurs!) åtrå och närmanden. Det är understundom underhållande och spännande, men boken tyngs utöver tydligheten ned av en stel och närmast krystad dialog. Boken är inte dålig, men antingen har tiden skinnflått den eller så var den från början aldrig särskilt bra.

Robert Myhreld

Publicerad: 2018-06-18 00:00 / Uppdaterad: 2018-06-17 18:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7388

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?