Att se människor i kolt med vackra attiraljer såsom bälten, sjalar och huvudbonader. Det känns viktigt och mäktigt på samma gång. Den samiska litteraturen har sina rötter i en muntlig berättartradition med jojk som grund. Tema Sápmi tar sin utgångspunkt i samisk filosofi och världsbild och belyser teman som brännande akuta mark- och skogsexploateringar i klimatomställningens namn, hotade språk och försoning.

I år är det dessutom 40 år sedan Bokmässan för första gången slog upp portarna. Tänk hur många böcker, författare och möten med läsare som passerat. Vilka seminarier som hållits, vilken poesi som framförts och kanske att folk blivit kära på Bokmässan? Jag har tyvärr aldrig ens hånglat på mässan. Ännu…

Mitt fokus i år var dock inte att hångla utan jag satsade mycket på seminarier på temat bilderböcker. Sedan ett par år tillbaka upplever jag att svenska bilderböcker blivit modigare, mer spännande och att illustrationerna blivit så mycket bättre över lag. På mässan gick jag på seminarier som handlade om moral och spänning i bilderböcker. Det handlade om att våga tänja på gränserna och ha modet att skriva och illustrera lite farligt och utmanande. Dessutom talades det om varför man som vuxen ska läsa bilderböcker. Något jag med glädje gör. Jag köper till och med bilderböcker till mig själv och njuter av att läsa dem både själv och tillsammans med barn.

Och visst kan man skriva om krig och flykt i bilderböcker! Det är något som tyvärr omger oss, och kan behöva bearbetas i litteraturen. Både för förberedelse men också för bearbetning. Vidare förkovrade jag mig i seminarier och samtal om ung romans i böcker samt även psykisk ohälsa. Viktiga, starka ämnen som även angår yngre läsare. Det behöver få ta plats. På lärarscenen avhandlades unga och trollfabriken. Också angeläget och viktigt att diskutera i dessa dagar.

På fredagen öppnade äntligen Häktet och Kåken, Crimetimes två scener. De var dessutom, enligt mig, mässans snyggaste scener med kitchigt möblemang och svulstig dekor. Mysrysligt att få höra om hur man bygger upp action och driv, om pusseldeckarens anatomi samt mat och småkakor i deckare. Det sista är något som jag gillar mycket, gärna tillsammans med en puttrig pusseldeckare. Jag hann med två dagar med rafflande samtal som även avhandlade att skriva roman om True Crime. Att Lars Kepler kommer ut med sin tionde roman om Joona Linna och har skrivit ihop i femton år uppmärksammades såklart genom en intervju med författarparet som är nästintill siamesiska.

Årets mässa susade förbi alldeles för fort. Det var för många bokvänner jag inte hann hänga med, för många böcker jag inte hann bläddra i. Men sammanfattningsvis var det fint, inspirerande och ljuvligt. Ser fram emot 2025. Ses vi där?

Similar Posts:

• Bland bilderböcker, brunnslock och bokbekanta, Bokmässan 2023
• Inför Bokmässan 2011
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Får man tröttna på Bokmässan?
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok

Som vanligt är mässprogrammet fullpackat med programpunkter, om allt ifrån döden till översättning till hur du äter rätt. Montrarna svämmar över av boktravar, godis i skålar och bokmärken. Och bokintresset ligger som en dimma över det hela.

Tidigare har denna kombination gjort åtminstone mig exalterad. Att få gå på mässa med mängder av likasinnade, att få lyssna på samtal om det som intresserar en och bläddra i så många böcker man orkar. Och gratis godis, såklart. Finns det något bättre?

I år är det annorlunda.

2018 är Bokmässans 34:e år. För mig är det kanske 5:e året. Minst. Och redan från första stund, när ljudet slår emot mig som en tidvattenvåg, känner jag mig överväldigad.

En känsla av att jag redan sett allting blir också den genomgående upplevelsen under de två dagar jag besöker mässan. Där sitter Jan Guillou i ett bås, där sitter uttråkade människor i en annan monter, obesökta, där berättar andra författare om sina böcker, böcker jag redan läst.

Den uppenbara skillnaden den här gången är att jag numera sett fler sidor av branschen. Jag recenserar deras böcker, har jobbat för vissa, är här med ett presspass om halsen. Det jag trodde skulle fördjupa upplevelsen spräcker i stället hål på den. Magin är borta.

Får man tröttna på Bokmässan? Får man uppleva den som mer av ett pr-jippo än en hyllning till litteraturen? Betyder detta att jag har ett sviktande intresse för litteratur, eller har tröttheten efter valet förvandlat mig till cyniker?

Det känns som ett svek, mot mig själv, mot litteraturen och mot alla som sliter med mässan, att inte uppskatta detta kraftverk som Bokmässan faktiskt är. För visst är det fantastiskt med alla dessa människor som samlas kring detta enda, detta som driver mig i det mesta jag gör. Ändå förmår jag det inte.

Endast undantagsvis hittar jag tillbaka till magin; när Jacqueline Woodson pratar om hur mammans oro för hennes framtid gav henne foder till skrivandet, när hon läser högt ur Brown Girl Dreaming och publiken liksom svävar upp mot taket i takt med hennes ord, när jag ser leende människor lyfta okända böcker i montrar, när jag hör uppmuntrande ord på Skriva-tidningens scen.

Men kanske kan man gå på Bokmässan en gång för mycket. Kanske bör man ta det med en nypa salt. Eller så får man acceptera att mässan är ett oerhört extrovert evenemang för en väldigt introvert aktivitet. Då är det möjligen inte så konstigt att man blir överväldigad. Verkliga människor är trots allt betydligt mer krävande än fiktiva.

Similar Posts:

• Jag bojkottar inte bokmässan. Jag åker inte på bokmässan.
• Nedräkning inför Bokmässan i Örebro
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Vecka 42 på dagensbok.com

I går skrev Oscar om Pojken som fann en ny färg och jämförde läsupplevelsen med favoritromanen Vägen.

Idag skriver jag om Jessica Kolterjahns fantastiska bok om Karin Boyes tid i Berlin. Den utspelar i början av trettiotalet när nazismen fick fler och fler anhängare. Boye såg med fasa på den politiska utvecklingen redan innan Hitler blev rikskansler och självutnämnd ”führer”. Några år senare skrev hon dystopin Kallocain.

Om du missade vår dystopiska lördag i helgen så finns det alltså all anledning att surfa runt där några timmar där bland mörka framtidsskildringar.

På onsdag skriver Anna om Kristian Lundbergs mycket uppmärksammade roman En hemstad. Efter Yarden och Och allt ska vara kärlek fortsätter Lundberg att skriva självbiografiskt och ställer frågor om klass, människoblivande och vem som äger och formar en stad.

På torsdag går Botkyrka internationella bokmässa av stapeln, givetvis är dagensbok där och rapporterar för er som inte har möjlighet att ta er dit.

På fredag skriver Kettil om Hans Ruins Frihet, ändlighet, historicitet. Essäer om Heidegger och utlovar en bok som inte är så pompös som titeln, omslaget, ämnet och författarporträttet kan lura en att tro.

På söndag skriver Björn om Atiq Rahimis Satans Dostojevskij. Rahimis roman handlar om en mördare (om han nu är det) som tror att han är hjälten i en Dostojevskijroman. I själva verket är han nog i Kafka i stället – men vem är inte det i det i ett krigsdrabbat Kabul?

Similar Posts:

• Nedräkning inför Bokmässan i Örebro
• Karin Boye-reboot
• Humorlöst och jättebra
• Smått förlagt. Bokmässa i Malmö
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok

Vi kommer dit på torsdagseftermiddagen och hänger, ganska naturligt och strategiskt, mest kring seriescenen. Där tittar vi på liveteckning, köper onani-fanzine av elever på Malmös serieskola, pratar, nätverkar och sånt där som kanske är det man ska göra på bokmässan – kul har vi åtminstone. Helt utmattade hamnar vi till slut i barnhörnan med färgglada sittsäckar. Och hinner höra livesändning av Tankesmedjan, köpa billiga exemplar av tidningen Camino, gå runt och bli yra i huvudet av alla fantastiska böcker, tidningar och texter, innan vi till slut måste ta oss ut till ett ställe som säljer mat.

Fredagen, min andra och sista mässdag, inleds med en ny rundvandring. Jag inser att jag aldrig trott att det kunde finnas så här många bokförlag, eller att så mycket gratismaterial kan upphämtas på samma ställe. Jag och Jenny lyssnar på tyska serieskaparen Reinhard Kleist och fortsätter sedan vår monterutforskning. Befinner oss i himmelriket en stund till innan det är dags att åka hem till Norrköping

Jag blir lite yr i huvudet (både av att vara där och av att i efterhand tänka på det), det är Så Mycket Intryck att förtjänar stor inledningsbokstav. Och jag kan nästan inte skilja den ena händelsen från den andra i det myller av lycka, trötthet, glädje och överstimulering som bokhjärnan utsatts för. Men några topphändelser ska jag ändå nämna:

1. Seriekaraoke med elever från Serieskolan i Malmö – vad kan inte göras i karaokeform? Till tonerna av nittiotalsdisco fick vi se coola teckningar växa fram och slapp höra överförfriskade, tondöva människor sjunga.

2. Bara att se Lina Neidestam signera sin bok Maran gör mig alldeles mållös, så snyggt ritat och så häftiga historier.

3. Gilla Förlags monter. Jag är vansinnigt kär i min JAG KAN VERBALISERA MIN ÅNGEST-knapp (citat ut Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder) som jag ser på min tygkasse (Också en bra grej! En hel hög nya tygkassar efter mässan!) varje dag.

En fantastisk händelse har såklart ett par baksidor också. Till exempel att jag redan fyllt kassarna med mer än jag kunde bära när jag hittade Virginia Woolfs samlade verk på ett par kilo.

Efter fredagens mässbesök träffar vi Jennys föräldrar. Hennes pappa åker traditionsenligt till mässan varje år sedan han skrev recensioner i en fackföreningstidning någon gång i tiden. Vi kan konstatera att kön utanför Svenska Mässan sträcker sig runt halva huset när portarna öppnas för allmänheten. Jennys pappa suckar. ”Så var det inte förr. Det har blivit så kommersiellt.” Och kanske är det kommersiellt, men åh, så fantastiskt kul!

Similar Posts:

• Inför Bokmässan 2011
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Vecka 37 på Dagensbok: Bokmässeplanering
• Stor special om tyskspråkiga författare och deras böcker inför bokmässan
• Alice 10 i topp på bokmässan

2. Zombieporträttet
Om man köpte seriealbumet The walking dead i förlaget Aparts monter fick man ett zombieporträtt av sig själv på köpet, signerat förlagets eminente Jimmy Wallin. Måste säga att det lätt var mässans bästa deal.

3. Aris Fioretos
Var moderatorernas moderator. Under en dag pratade han först med tre tyska författare om brott och våld i litteraturen, därefter med giganterna Herta Müller och Peter Nádas om språk och hemhörighet, sedan med mässans egen husgud Karl Ove Knausgård. Dessutom hade han egna programpunkter, och rakt igenom var den ytterst njutbara tyskan lika perfekt som de välavvägda svenska meningarna. Att följa Aris genom mässan var en njutning.

4. Nora Gomringer
Tysk estradpoet med en sällan skådad lyskraft. Med fantastisk karisma och scennärvaro framförde hon sina texter om allt från språk över förintelsen till hundar. Hon har arbetat mycket med video och flera av hennes dikter finns på Youtube, bland annat den här, Du baust einen Tisch. Det är förstås allra bäst om man förstår tyska, men kraften känner man ändå. I skriven form finns dikterna ute på svenska nu i samlingen Men säg något om natten då.

5. Folk
Bokmässan är platsen där du träffar dina kusiner och dina kollegor, författare och förlagsfolk, gamla skolkamrater och framtida kärlekar. Och det mest fantastiska av allt – alla är överens om att böcker och läsning är det viktigaste av allt i hela världen, och att just här och nu är himmelriket.

6. Baby´s in black
Snyggaste omslaget hade Arne Bellstorfs serieroman om kärleken mellan Stuart Sutcliffe, Beatles femte medlem, och fotografen Astrid Kirchherr, i Hamburg på sextiotalet. Liksom Astrid var är boken starkt inspirerad av den franska existentialismen och det svartvita modet som gällde då.

7. Åren runt sekelskiftet
Sedan jag nyligen läste Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan har jag blivit fascinerad av det Europa som en gång fanns, den kosmopolitiska världsdel där folkgrupper levde sida vid sida, gränserna verkar ha varit öppna och folk reste mellan Paris och Berlin men också till Bukarest och Vilnius. Fick några fascinerande tillägg till det intresset på seminarier både om rumänska Ioana Pârvulescus roman Livet börjar på fredag (recension kommer snart) och österrikiska Bettina Balàkas Eisflüstern (finns inte på svenska än tyvärr). Känns lite som om en hel värld gömdes bakom järnridån, inte svårt att bli nostalgisk när man tänker på den idag.

8. Knausgård
Nej, jag har inte läst boken och jag lyssnade inte på honom på mässan heller. Men hans ande vilade över mässan, människor pratade om honom som om han vore mytisk, och dragningskraften verkade närmast andlig den med. Vet just nu inte om jag ska ta detta som ett tecken på att jag bör läsa honom, eller på att jag bör strunta i det.

9. Stå i monter
I år åkte jag med jobbet och tillbringade därför en del av mässan i Regionbibliotek Stockholms monter. Intensivt men roligt var det. Vi delade ut Stadsbibliotekets fina skrift med boktips, och alla ville ha!

10. Alla böcker man har med sig hem.
Alltid lika kul att kolla igenom bokskörden när man väl är hemma igen, ofta blir man glatt överraskad. Bland det roligare i år de antikvariska fynden The mask of Cthulhu (eller som det står på baksidan ”Six stories of sheer terror from the gruesome lore of Cthulhu”) av Lovecrafts kompis August Derleth, och The living world of Audobon, en bok med fågelmålningar i en genre jag nyligen blivit väldigt förtjust i: handmålade illustrationer av växter och djur.

Similar Posts:

• Vecka 41 på dagensbok.com
• Vad händer på mässan? – några tips får ni här
• Poetry slam på papper
• Stor special om tyskspråkiga författare och deras böcker inför bokmässan
• Camillas 10 i topp på bokmässan

I marginalen till vänster hittar ni den här bilden genom att klicka på den kommer ni till en sida där vi samlar alla våra artiklar, krönikor, nyheter och upplevelser från bokmässan. Där hittar ni också vår stora special om årets bokmässetema tyskspråkig litteratur. Den innehåller recensioner av flertalet av de tyskspråkiga författarna som är inbjudna till mässan.

Självklart kan ni också precis som vanligt gå in under rubriken ”senaste veckan” uppe i överkant, där hittar ni allt som vi har skrivit den senaste veckan.

På Twitter finns vi precis som vanligt och ögonblicksrapporterar från mässgolvet och seminarierummen. Allt som taggas med #dagensbok syns i vårt twitterflöde i vänstermarginalen här på sidan. Den taggen får du också gärna använda om du twittrar något som du vill att vi ska se! Under taggen #bokmassan samlas allt som har med bokmässan att göra och det flödet hittar du på bokmässans egen sida.

Vi som åker till bokmässan för Dagensboks räkning är:

Från vänster: Emelie, på twitter som emelienovotny, Camilla, på twitter som camillahallbom, Anna Liv, på twitter som Annalivet.

Från vänster: Anna C, på twitter som AnnaMCarlen, Maria, på twitter som _mariacarlsson, Lina.

På plats på mässan kommer även Eva, Alice, Björn, Irene och Anna N att vara. Om du ser oss i vimlet hoppas vi såklart att du kommer fram och säger hej! Vi vill också gärna ta del av dina bokmässeupplevelser, vilka böcker har du fyndat? vilka författare har du sagt hej till? vilka seminarier var bra? och vilka var dåliga? vilken monter har godaste godiset? Skicka dem till oss så lägger vi ut dem här på Dagensbok. Och glöm inte att skriva vad ni tycker i kommentarsfälten.

Och viktigast av allt, en riktigt trevlig bokmässa på er, både till er som upplever den IRL och till er som får njuta av den på distans, utan skoskav, trötta ben och tunga kassar!

Similar Posts:

• Vecka 37 på Dagensbok: Bokmässeplanering
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Torsdagen på bokmässan
• Lördag på bokmässan
• Fredag på bokmässan

Och så är det 2011, och det känns inte alls underligt att Bok- och Biblioteksmässan har tyskspråkig litteratur som tema, för bokhyllorna är ju plötsligt fulla med litteratur från Tyskland, Österrike, Schweiz etc. Det är en sak att vi på lite drygt ett decennium sett tre tyskspråkiga författare – Grass, Jelinek och Müller – hämta nobelpris, sånt har de ju alltid varit bra på. Att vi ser nyutgåvor av halvt bortglömda författare som Stefan Zweig, Wolfgang Borchert, Peter Weiss och Hans Fallada (den senare inte på svenska än även om engelsmännen älskar honom, men gör er en tjänst och gå in på ett antikvariat och leta upp Hur ska det gå för Pinnebergs? som mästerverket Kleiner Mann, was nun? från 1932 lite oturligt hette när den kom ut här) är ju inte heller så underligt. Men det härliga är ju att det fortfarande skrivs så mycket, och att det hamnat i svenska bokhyllor av alla slag. I utbyte mot Läckberg har vi fått namn som Tamara Bach, Lukas Bärfuss, Jenny Erpenbeck, Ingo Schulze, Juli Zeh, Uwe Timm, Cornelia Funke, Daniel Kehlmann, Silke Scheuermann… En av vårens stora snackisar var Uwe Tellkamps Tornet, och en av höstens (snart recenserad här på dagensbok.com) är Helene Hegemanns Axolotl Roadkill. Exilförfattare som Wladimir Kaminer, Melinda Nadj Abonji och Sasa Stanisic har gjort tyskan till sitt språk och också kommit ut på svenska. Vi har till och med fått ett svenskt förlag som arbetar helt och hållet med tyskspråkig litteratur.

Vad är det som hänt egentligen? Är det EU-samarbetet som gjort det? Är det helt enkelt billigare för förlagen att köpa rättigheterna till europeiska än amerikanska bestsellers? Är det återföreningsgenerationen som hittat sin röst och tar upp sin del av det tyskspråkiga arvet med alla dess paradoxer av frihetstankar och militärstövlar, imperier och isolationism, i det nya Europa? Är det kanske bara stavningsreformen som gjort det lite enklare att skriva på tyska?

…Det är nog inte så lätt att säga. Men att läsa böckerna är, som alltid, en bra start. Häng med dagensbok.com och sjung hej, kontinent!

Av: Björn Waller

Felicitas Hoppe: Abu Telfan
Förlorarens berättelse

”På Amsterdams flygplats sitter någon, historien förtäljer inte om det är en man eller kvinna, och läser Abu Telfan, eller egentligen Abu Telfan – Die Heimkehr vom Mondgebirge, ungefärligt översatt Abu Telfan – hemkomsten från Månberget, högt för sig själv. Det blir till en vindlande berättelse i berättelsen. Den enda människan i…” Läs mer

Felicitas Hoppe: Förbrytare och förlorare
Exotiska reseskildringar

”Felicitas Hoppe skriver underhållande äventyrsromaner, Förbrytare och förlorare är inget undantag. Hon balanserar på gränserna mellan det fiktiva, det dokumentära och det biografiska i denna exotiska reseskildring genom historien. Var och en av de fem herrarna som presenteras i denna samling, betraktelser har levt på riktigt…” Läs mer

Ferdinand von Schirach: Nödvärn
Snabb kick av spänning

”Beck och Lenzberger är det två skinnskallarna som en dag är ute för att hitta nya offer att skrämma. De ser en medelåldersman på järnvägstationen som sitter stilla på en bänk på perrongen. De får fram till honom och det dröjer inte länge innan något går snett. Mannen som Beck och Lenzberger träffar på perrongen visar sig…” Läs mer

Silke Scheuermann: Krig eller fred
Kärlek och lust i otakt

”Krig eller fred är en novell om otrohet och otakt. Den kvinnliga berättaren, en ung feministisk forskare ska snart flytta ihop med sin pojkvän men med jämna mellanrum bjuder hon in sin kollega för en stund mellan lakanen. Det här är inget hon känner skuld för eller skam över. När hon inte har sin kollega under eller över sig har hon…” Läs mer

Silke Scheuermann: Timmen mellan hund och varg
Familjehemligheter

”Timmen mellan hund och varg är Silke Sheuermanns debutroman, hon är sen tidigare även poet och har gjort succé hos den tyska kritikerkåren. Ines söker upp sin lillasyster i simhallen för att få kontakt med henne men mötet blir kyligt. Ines syster har i flera år bott i Rom och arbetet som journalist men när romanen tar…” Läs mer

Dorothee Elmiger: Inbjudan till de våghalsiga
Gruvspel och stollgångar

”Om man när man läser en roman hela tiden vill kunna svara säkert på frågorna: “vad är det som händer nu?” och “vad betyder det?” så ska man nog inte läsa Inbjudan till de våghalsiga. Så tänker jag först. Å andra sidan kräver romanen verkligen en läsare som hela tiden ställer de frågorna. Om man bara läser igenom den här…” Läs mer

Juli Zeh: Den skänkta timmen
Vad händer när klockorna ställs tillbaka?

”Författarpseudonymen GK ska för första gången avslöja sin egentliga identitet för allmänheten när novellens berättarjag är på väg in till stan. Vid ett rödljus passerar en ung tjej med sin skateboard tätt framför hennes bil. Av någon anledning bestämmer sig kvinnan i bilen för att springa efter tjejen och lämnar sin bil vid trottoaren. Varför hon gör så…” Läs mer

Juli Zeh: Corpus Delicti
Välfärdsfascismen

”Det är år 2058 och mänskligheten har lyckats utrota de flesta sjukdomar, till och med vanliga förkylningar. Den ekologiska krisen är löst. Föroreningar och fossila bränslen är ett minne blott. Energin kommer från vackra, vita vindkraftsnurror och solfångare och en bit utanför stan utgör en bit gammal motorväg och…” Läs mer

Jenny Erpenbeck: Hemsökelse
Längta hem

”När Herta Müller fick Nobelpriset i höstas läste jag om Hjärtdjur och tyckte betydligt bättre om den än första gången jag läste den. Jenny Erpenbecks Hemsökelse bjuder ett liknande motstånd. Hennes språkliga medvetenhet och sättet att låta landets historia ständigt tränga sig på vinner över mig redan i första vändan, men gör hon…” Läs mer

Tamara Bach: En tid för allting
Utan kompass

”Hur ofta sträcker sig inte tanken mot ett mål i fjärran, något som man drömmer om att realisera? För Rike handlar det om den stora musikfestivalen som kompisgänget ska dra till så snart de har klarat av sin studentexamen. Problemet är bara att planen är lite diffus. Hur ska de ta sig dit? Ingen vill låna ut bil till några ungdomar, allra minst Rikes…” Läs mer

Uwe Tellkamp: Tornet: En historia från ett sjunket land
Lonely Planet DDR

”Ostalgie är ett av de modernare tyska orden och är en sammansättning av Osten och Nostalgie och syftar på den nostalgivåg för DDR som svepte genom Tyskland vid millenniets början. En nostalgivåg som främst riktade sig mot det vardagliga livet snarare än den marxist-leninistiska politiken som låg till grund för arbetar- och…” Läs mer

Herta Müller: Flackland
Kritiken lyser starkt efter censurens fall

”Vissa författare och vissa verk kräver tid, långsam läsning och långsam tanke. Herta Müllers verk räknar jag till dem och jag önskar att jag alltid kunde ge verk av den här typen mycket tid och långsamma tankar. Nu när jag har läst Flackland har jag inte haft så mycket tid. Istället har jag läst överallt, hela tiden. Jag har läst på…” Läs mer

Herta Müller: Atemschaukel
På originalspråk

”“En kreatursvagnsblues, en kilometersång av tid som satts i rörelse.” Det är ett intressant ordval Müller låter sin huvudperson göra för att beskriva den långa resan i godsvagn i slutet av andra världskriget, inpackade som sillar, den långa kalla hungriga vägen till lägret i öst. Bluesen uppstod ju ur en kultur där man med flit tagit ifrån en…” Läs mer

Herta Müller: Hjärtdjur
Diktaturens sönderslagna poesi

”Jag gillar inte riktigt Hjärtdjur första gången jag läser den. Jag har gillat andra böcker av Müller direkt; jag blev djupt fascinerad av Kungen bugar och dödar för några år sedan, men Hjärtdjur tycker jag bara är för konstig, sådär på ett sökt och irriterande sätt. Och så läser jag den igen. Nu faller plötsligt bilderna på plats, överväldigande och storslaget…” Läs mer

Daniel Kehlmann: Berömmelse: Roman i nio historier
Lek med identiteten

””’En roman utan huvudperson! Förstår du? Kompositionen, förbindelserna, spannet, men ingen protagonist, ingen genomgående hjälte.’” Så säger författaren Leo Richter (som jag tror kan vara något av den verklige upphovsmannens alter ego i den fiktiva värld han skapat) i Daniel Kehlmanns roman Berömmelse. …” Läs mer

Daniel Kehlmann: Världens mått
Ospännande och platt

”Översättningen av Daniel Kehlmanns Die Vermessung der Welt (Världens mått) skapade i höstas en liten hausse på svenska kultursidor, och Babels Daniel Sjölin åkte till Berlin för att gå på vetenskapsmuseum med författaren och praktisera sin mysiga tyska. Kehlmann, som jag tidigare inte läst, intresserade mig plötsligt mycket. Ett…” Läs mer

Lukas Bärfuss: Våra föräldrars sexuella neuroser
Vem är det egentligen som är konstig?

”Dora är inte som alla andra. Dora är faktiskt inte så mycket alls. Ganska bortmedicinerad. Nu är läkaren ny och mamman skulle vilja veta vem Dora är. ”Sist jag hade min dotter, var hon ett barn. Nu är hon nästan vuxen. Jag såg hennes kropp förändras. Jag skulle vilja se hur förändrat hennes inre är. Vad som döljer sig bakom det ständigt”…” Läs mer

Ingo Schulze: Mobilen: 13 historier på gammalt manér
Formalia

”Ingo Schulze kan sammanfattas som den typ av författare som funnit ett koncept i form och sedan renodlat det hårt. För honom gäller vardagsberättelser bakom vilka – oftast genom slutet – låter anas ett bakomliggande större. Må vara en antydning om övernaturlighet, surrealism eller psykisk instabilitet hos huvudpersonen. Snarare än…” Läs mer

Elfriede Jelinek: Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället
Intriger som inte ens författaren står ut med

”När man läser Michael får man intryck av att författaren har suttit och zappat mellan tevekanaler och skrivit ner vad hon sett. Problemet är bara att boken är skriven 1972, långt innan man i dagens mening kunde zappa mellan tevekanaler. Det finns mycket som förebådar framtiden i Michael, eller rättare sagt, det finns mycket som förebådar just…” Läs mer

Elfriede Jelinek: Pianolärarinnan
Något för den analyshugade

”Min svensklärare på högstadiet berättade att om en bok inte höll måttet efter drygt 50 sidor så lade han den åt sidan eftersom det finns så många fler bra böcker som måste hinnas med att läsas och att man inte då bör ödsla sin tid på något halvdant. Har anammat den doktrinen några gånger och var faktiskt närapå att göra det…” Läs mer

Thomas Bernhard: Skogshuggning
Middag utan smak

”Det är märkligt när man möter vad som ska vara ett av en viss plats och en viss tids mest ansedda författarskap och upplever det som, om än kanske inte rakt igenom uselt, så i alla fall långt under medelmåttigt. Om österrikiske Thomas Bernhard (1931 – 1989) anförs bara på omslaget till romanen Skogshuggning att denne var…” Läs mer

Utta Keppler: Fjärilsdamen
När verkligheten överträffar dikten

”En kvinna som lyckades göra sig respekterad både som konstnär och som naturvetare redan på 1600-talet? Som inte bara gav ut böcker utan också reste i kolonierna och kartlade exotiska djur och växter där? Det är inget direkt etablerat koncept. Maria Sibylla Merian (1647-1717) kom förstås inte från ingenstans. Som dotter i en relativt…” Läs mer

Friederike Mayröcker: Och jag ruskade en älskling
“Och jag närmar mig centrum för skrivandet”

””…och närhelst jag gav en av mina nyskrivna dikter till EJ att läsa under vår första tid började han skratta, det var ett tecken på att han tyckte om den och det blev en sporre för mig och närhelst jag visade honom en färdig dikt läste han den och började skratta– det var underligt, det tog ett tag innan jag vande mig vid hans…”" Läs mer

Friedrich Glauser: Feberkurva
I dimman sanningen

”Feberkurvan är en malariakurva. En förteckning över febertemperaturer, en kurva som har makt att visa vägen till krukan med guld. En man dog i Algeriet under första världskriget. Innan han dog författade han ett brev, som skulle sändas femton år efter hans död. Nu har brevet anlänt. Det är historien som överkonstapel Studer…” Läs mer

Thomas Mann: Buddenbrooks
Klassikervecka: Ordnung muss sein

”Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid och slutar med ett dödsfall. Däremellan ligger drygt 40 år av en familjs liv i den fria Hansastaden Lübeck, från 1830-talet fram till det tyska imperiets tid och den industriella revolutionen. Krig, vetenskapliga framsteg, politiska omställningar. Och allt detta går relativt…” Läs mer

Hermann Hesse: Demian, berättelsen om Emil Sinclairs ungdom
Att finna vägen till sig själv

”I juli 2002 var jag i Zürich och besökte en stor utställning om Hermann Hesse, som fanns på Schweizerisches Landesmuseum, med anledning av att det då var 125 år sedan han föddes. Med denna intresseväckande minnesutställning i tankarna, har jag nu några år senare läst hans roman Demian, berättelsen om Emil Sinclairs ungdom i svensk…” Läs mer

Rüdiger Safranski: Goethe und Schiller: Geschichte einer Freundschaft
Om inspirerande vänskap

”Den 13 juni 1794 skrev den 34-årige Friedrich Schiller, som var anställd som professor i historia i den tyska universitetsstaden Jena, sitt allra första brev till den 44-årige Johann Wolfgang von Goethe, med den inledande frasen: ”Hochwohlgeborner Herr, Hochzuverehrender Herr Geheimer Rath!” Brevet han skrev skulle inte…” Läs mer

Siegfried Lenz: En tyst minut
Jag känner gruset med tån

”Sommar. Sol. Bad. Förälskelse. Det är tidigt 60-tal, Christian går i gymnasiet, och det är en sån där perfekt sommar som rakt ur en Pat Boone-film (eller möjligen Hajen). Strandfester, båtutflykter, romantiska sommarregn och hemliga möten med förbjudna aktiviteter bland sanddyner och i sjöbodar. Att hans första stora kärlek Stella…” Läs mer

Wolfgang Borchert: Utanför dörren
Vårt djup är avgrunden

””Av med hjälmen av med hjälmen: – Vi har förlorat!” Wolfgang Borchert var en av miljoner tyskar som gick ut i andra världskriget. Han gjorde det inte för Hitler, för nazismen, eller för Tyskland. För Tyskland hade han skrivit pjäser som agiterade mot nazisterna, och för detta blev han skickad till fronten (det är billigare att låta…” Läs mer

Vladimir Kaminer: Militärmusik
Vill du ha din frihet får du ta den

”Det första man märker när man tittar på propagandabilder från Sovjetunionen är att alla människor ler. Det andra är att allt är byggt för och av massorna. Ett stort land kräver stora städer, stora maskiner, gigantiska fabriker, och att alla går i takt. Givetvis kunde man göra motstånd. Men även motståndet är ju egentligen ett…” Läs mer

Sasa Stanisic: Farfar upp i graven
Mustig balkansk soppa på ett krig

”Strax innan farfar Slavko dör ikapp med Carl Lewis världsrekord på hundra meter gör han en trollkarlshatt i papp åt Aleksandar. Med den, lovar farfar, ska han “kunna revolutionera mycket, så länge som det överensstämmer med Titos idéer och är i enlighet med stadgarna för Jugoslaviens kommunistparti”…” Läs mer

Similar Posts:

• Alice 10 i topp på bokmässan
• Vad händer på mässan? – några tips får ni här
• Vecka 37 på Dagensbok: Bokmässeplanering
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Anna N:s tankar om bokmässan

Jag och Anna Liv, läser, skriver och klurar ut spännande intervjufrågor.

På lördag går vi djupt in i bokmässans tema för i år, tyskspråkig litteratur. Vi har letat upp vad vi har av temat i arkivet och bjuder även på massor med nya böcker från de tyskspråkiga delarna av Europa. Så nu har ni inte längre någon anledning att komma till mässan utan den blekaste aning om författarna bakom årets tema!

Självklart är veckan också späckad med flera fina recensioner av aktuella böcker, precis som vanligt. Idag skriver Ingrid om Barbro Lindgrens nya bok för vuxna, Ingenting hände två gånger. En bok i dagboksform och Barbros Öland. Anna L har läst Simon Becketts Från andra sidan graven och upplevt deckartröttheten, trots att boken egentligen inte var illa alls. Mot slutet av veckan skriver Oscar om Belägring av Hassan Loo Sattarvandi, uppföljare till prisbelönta Still som även den utspelas i Stockholmsförorten Hagalund, men denna gång femton år tidigare.

Idag tar vi även upp bokhylle-måndagarna med Marias fina presentation av sin bokhylla, där böckerna står tillsammans med prydnadssakerna på nionde våningen i en av Stockholms södra förorter.

Konsekvensen av att vi svämmar över av böcker på redaktionen blir en diger bokutlottning. Den kommer att ta fart efter bokmässan och förhoppningen är att vi kan lotta ut tjusiga bokpaket flera gånger fram till jul. Håll utkik här på dagensbok.com framöver!

Trevlig bokvecka önskar vi på dagensbok.com!

Similar Posts:

• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Vecka 39 på dagensbok.com: Efter bokmässan
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Fredag på bokmässan
• Söndag på bokmässan

Jag tänker såhär. På torsdagen och fredagen finns några seminerier som intresserar mig men den stora dagen verkar vara lördagen. Min önskeplan är att börja med seminariet som heter Bokcirklar överallt – om en ny folkrörelse på torsdagen, för att sedan fortsätta med Prinsessor och drakar, Dödsorsak:kvinna och lite senare Pippi och Lisbeth Salander – men den blyga flickan då? På fredagen vill jag se En annorlunda kärleksroman och Mens, onani och engångsligg. Lördagen skulle kunna ägnas åt 00-talets lyrik, Att vara och bli en människa, Avundens bittra besvärjelse…etc etc i all evighet.

Ja, egentligen vill jag gå på nästan allt, men det går ju inte. Kommer jag ha möjlighet, eller ens ork gå på allt som jag har tänkt? Förmodligen inte.

Jag har hört att man blir rätt trött av den där mässan också.

Similar Posts:

• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Anna N:s tankar om bokmässan
• Vecka 37 på Dagensbok: Bokmässeplanering
• Nedräkning inför Bokmässan i Örebro
• Bland bilderböcker och Crimetime. Anna Livs bokmässa 2024

Senare under dagen var det så pass fullt att det blev svårare att kryssa fram i utställningslokalen men tillräckligt för att utställarna skulle vara glada och sälja mycket.

Jag lyssnade på ett av de seminarier som hölls under dagen, ”Textmässan 10 år” om Textmässans historia och situationen för de oberoende förlagen idag. Textmässan startades upp år 2001 som ett komplement och en motpol till den stora bokmässan i Göteborg där de små, oberoende förlagen lätt drunknar bland de stora marknadsjättarna.

På Textmässan står de oberoende förlagen i centrum. Här utbyter de erfarenheter och idéer, testar målgrupper och knyter kontakter. Kontakter har blivit allt viktigare när de små går ihop för att störa de stora förlagen. Det må låta klyschigt men det stämmer också att tillsammans är man stark.

Seminariet leddes av Carl-Michael Edenborg, grundare av Textmässan och fortsatt arrangör från Vertigo förlag. Medverkande var Richard Herold, förläggare från Natur och kultur samt Susanne Hamilton, förläggare på det egna förlaget Langenskiölds och ordförande i Noff, Nordiska Oberoende Förlags Förening.

För två år sen tänkte Carl-Michael Edenborg lägga ner Textmässan men fick då möjlighet att husera i Nürnberghuset och fortsatte till vår lycka. Textmässan är en succé och har gett inspiration och upphov till andra arrangörer av små mässor i Oslo, Göteborg och Umeå.

Hoppas ni också var där, annars kommer garanterat en ny chans att besöka Textmässan nästa år!

Similar Posts:

• Rapport från textmässan
• Litteraturen naturligtvis – ett samtal
• Mer litteraturmässande i helgen
• Textmässa imorgon!
• En textmässa med smittande energi