För exakt hundra år sedan konstaterade flera etablerade experter att världen hade sett det sista storkriget. Med alla nya uppfinningar och nya samarbeten och beroenden skulle det helt enkelt inte finnas något att vinna på ett krig, samtidigt som alla stormakter praktiskt nog var precis lagom misstänksamma mot varandra för att våga lita på att […][...]

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är relativt känd för svenska läsare. Han introducerades först med romanen/novellsamlingen Nostalgia (2002) och sedan med den stora romantrilogin Orbitor – alla i Albert Bonniers prestigefyllda Panache-serie. Nu fyller denna Panache-serie 65 år, och till jubileet utges Cartarescus dagböcker från ett drygt decennium. Det är en diger volym som ger […][...]

Hur recenserar man Thomas Manns Bergtagen, en av 1900-talets centrala romaner, jämbördig med Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt (för att nu bara ta ett exempel)? Vad är möjligt att säga som inte redan är sagt? Ett bidrag vill jag åtminstone göra. Jag vill slakta en helig ko. Jag hävdar följande: Bergtagen […][...]

Vad gäller Ragna Esséns översättning av Bertina Henrichs genombrottsroman Schackspelerskan reagerar jag på titeln. Den är visserligen densamma på franska (La Joueuse d’échecs), som i den svenska översättningen. Men medan författaren använder det franska språket som ju skiljer manliga och kvinnliga schackspelare åt, väljer den svenska översättaren att översätta titeln till en benämning som inte […][...]

När Torgny Lindgren var liten hade han TBC. Just när han börjat inrikta sig på ett liv på sanatorium, en evig Hans Castorp, blev han till sin stora förvåning friskförklarad av en av sina läkare (dock inte av den andre). Tuberkolosen har ofta kommit tillbaka som ett ämne i hans böcker, men på något vis […][...]

Jag vet inte riktigt vad som lockar mig med högtider av olika slag. Jag firar ganska få av dem själv. Icke desto mindre fascinerar de mig med sin symbolladdning, sin mättnad av berättelser. Inte minst när de är så underbart triviala som Alla hjärtans dag. Jag har till och med spånat kring Alla hjärtans dag […][...]

Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid och slutar med ett dödsfall. Däremellan ligger drygt 40 år av en familjs liv i den fria Hansastaden Lübeck, från 1830-talet fram till det tyska imperiets tid och den industriella revolutionen. Krig, vetenskapliga framsteg, politiska omställningar… Och allt detta går relativt oförmärkt förbi den (åtminstone till en början) […][...]

I once had a girl, or should I say, she once… Det där med minnen är en knepig grej. Toru Watanabe är ju vuxen nu, 37 år gammal och framgångsrik skribent, men allt som krävs är att han får höra en instrumental muzakversion av ”Norwegian Wood” för att det plötsligt ska vara 1968 igen och […][...]

I maj 1911 vistades Thomas Mann med sin hustru och sin bror (författaren Heinrich) på Lido utanför Venedig. Praktiskt taget varje händelse som protagonisten i Döden i Venedig råkar ut för var något som Mann själv upplevt under denna resa. Han arbetade med novellen mellan juli 1911 och juli 1912, och den publicerades för första […][...]

1. Det finns de som, mig veterligt på fullt allvar, hävdar att det inte finns något slags litterär kvalitet över huvud taget. Enligt dessa är alla böcker lika bra eller dåliga. Om jag hävdar, vilket jag knappast är ensam om, att Miguel de Cervantes roman Don Quijote är bättre än till exempel Liza Marklunds eller […][...]