Recension

: Yani
Yani Nora Khalil
2022
Natur & Kultur
7/10

Skolan och kompisarna

Utgiven 2022
ISBN 9789127176607
Sidor 150

Om författaren

Nora Khalil (född 1997) arbetar som lärare och har deltagit i poetry-slam-tävlingar med egen poesi.
Hennes debutroman Yani nominerades till Augustpriset för årets Årets barn- och ungdomsbok 2022.

Sök efter boken

Det finns scener i böcker som sätter sig i minnet. Då är det ofta så att en egen erfarenhet känns igen i det som utspelat sig på boksidorna. Å andra sidan kan scenen innehålla kontraster som ligger långt från det egenupplevda. Eller så är det bara bra berättat på ett sätt som gör att man kan förstå.

Rayan har med kompisarna Amir och Caspian fått ett uppdrag att lämna kryddor hos sin faster. De stiger på i lägenheten och tänker att de ska dra vidare men så hamnar de runt köksbordet. Fastern har krävt av dem att tvätta sina händer och de fattar inte vad som händer förrän de upptäcker att de lydigt rullar vindolmar åt henne:

Det sjuka var att vi stannade kvar. Hade det varit någon annan hade vi taggat för länge sen. Det var något speciellt med blattemorsor och deras energi. De kunde få en maffiaboss att bli en gullig valp.

Berättelsen i Yani utspelar sig i Alby, en förort till Stockholm. För huvudpersonen Rayan går livet sin gilla gång i skolan. Han hänger oftast med kompisarna Amir och Caspian. Det som händer dem detta sista år i grundskolan, årskurs nio är nog bekant för många. Lärare som understryker hur viktiga deras ämnen är och som väcker gehör med varierat resultat hos eleverna. Tjejerna i klassen reagerar över orättvisor för att omgivningen både då och nu värderat manligt och kvinnligt olika. Tankar på gymnasieskolan som alla ska söka in på får ovissheten att breda ut sig, men kanske att det blir bra ändå?

En händelse vänder upp och ner på vardagslunken. Det blir ostadigt under marken och världen ses med andra ögon. Engagemanget som följer i spåren av händelsen, gör att samhörigheten blir ännu starkare med skolkompisarna, också i förhållandet till tjejerna i klassen. Sebbe är den entusiastiske fritidsledaren som lotsar de unga och ingjuter mod. De får inte ge upp!

Berättandet sker med Rayans rättframma språk och visar en människa som är på väg att lämna barndomen. Han registrerar ekonomiska skillnader genom att konstatera att ingen i hans kretsar handlar på Vivo, där allt är mycket dyrare. En skolutflykt med skidåkning har varit inplanerad länge av skolan och alla åker med trots att ingen har erfarenhet av skidsport sedan tidigare. Rayan känner sig tveksam över modersmålslektionerna i arabiska, han är inte jättemotiverad. Det är som om anpassningen till ett svenneliv är påbörjad fast ändå inte. Det är världen och medmänniskorna som betyder något, inte vilka specifika traditioner eller kunskaper som någon förståsigpåare menar är viktiga.

Jag föredrar att läsa berättelsen rakt upp och ner. Vänner är fantastiska (och Rayan måste erkänna att också syrran är ok). Lika fantastiskt är det att läsa om hur måna lärarna är om eleverna. Omsorgen tas visserligen inte alltid emot förbehållslöst. Likväl är det rörande att i slutscenen se hur skolans yngsta elever ger eleverna i årskurs nio en varsin röd ros. Skolan som en plats där man får minnen för livet är fint skildrad och visst kommer läraren Eva att till slut börja använda ordet ”yani” i stället för ”sålunda”. Även om det sker först någon gång efter att boken tagit slut.

Lena Nöjd

Publicerad: 2022-11-23 00:00 / Uppdaterad: 2022-11-22 13:29

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8910

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?