Recension

: Snöflickan
Snöflickan Kajsa Leo
2022
Bokfabriken
5/10

Spännande deckare i snö

Utgiven 2022
ISBN 9789180311366
Sidor 334

Om författaren

Kajsa Leo bor i Glimåkra i nordöstra Skåne. Hon har en bakgrund som guide och konstpedagog och är verksam som krönikör samt lärare i franska, spanska och kreativt skrivande. Hon har själv gått kurser i kreativt skrivande på Österlends samt Sörängens folkhögskola. Snöflickan (2022) är hennes romandebut.

Sök efter boken

Det här är Kajsa Leos debut och hon planerar förmodligen en serie. En deckarserie med den odugliga polisen Dylan, som egentligen heter Dahlia, i den fiktiva orten Glimsjö. Hon super som ett spett, skiter i sina kollegor, lyckas inte hålla kontakt med sin 13-årige son och är kassare än kass på att småprata. Men ibland får vi se glimtar av normala mänskliga reaktioner: hon gillar faktiskt kollegan Hani och hon blir oväntat nog kär – och inte bara kåt. En låga av yrkesmässig ambition flämtar också till, när hon tillkännager att hon vill lösa pedofilmordet innan den 22 december. Kanske inte så mycket för att hon unnar sig själv och kollegorna en fröjdefull jul, utan mer för att hon på så sätt kan ge sin fars gamle vapendragare en knäpp på näsan.

Jo, du har läst det förut. En missanpassad polis, som hatar allt och alla och som dessutom är hatad av i princip samtliga kollegor. Nåja, kanske inte av Hani och inte av Jasmine.

Jasmine. Tekniker och IT-ansvarig. Namnet klär henne som en volangklänning klär en bulldog.

Dylan äter i princip bara Gorby-piroger och kallar den första ölen för frukost. Jag vet faktiskt inte vad det är som ska göra mig nyfiken och inte bara less.

Det kanske är fallet? Jo, det är fallet! Den mördade mannen som Märta, fem år, hittar i en snödriva och precis har blivit släppt ur fängelset. Han satt inne ett år, dömd för barnsexbrott, och det är ingen i Glimsjö som glädjs åt hans återkomst. Inte ens hans åldriga mor på hemmet, verkar vara glad.

Kajsa Leo får mig att le när hon beskriver orten:

Glimsjö kan, något förenklat, delas upp i två läger: de nyanlända och de som klagar på de nyanlända. Det är som West Side Story, fast utan musik.

Snöflickan är uppbyggd med växlande berättarperspektiv och olika tidslinjer. Det håller spänningen vid liv in till slutet och det finns som i en klassisk pusseldeckare många misstänkta. Det kändes mellan varven som om Kajsa Leo hade byggt in lite väl många personer, men nej, det visar sig vara helt rätt beslut. Det blev inte för enkelt, men ändå inte onödligt komplicerat.

Vill du ha en deckare med driv, är det här en bok för dig. Vill du ha nyskapande polisarbete och en hjälte att sympatisera med? Välj något annat!

Carina Middendorf

Publicerad: 2022-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2022-11-23 18:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8912

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?