Recension

: Blödningen
Blödningen Lyra Koli
2020
Modernista
6/10

Att få något annat

Utgiven 2020
ISBN 9789178934997
Sidor 241

Om författaren

Lyra Koli (född 1990; tidigare Lyra Ekström Lindbäck) debuterade 2012 med Tillhör Lyra Ekström Lindbäck. Boken Allting växer från 2018 nominerades till Sveriges Radios Romanpris. Leviatan från 2019 är hennes lyrikdebut. Koli skriver även för Svenska Dagbladet.

Sök efter boken

Em och Julie. Ett par sedan länge, trots att de är unga. Ett förhållande som håller och räcker. Men så deltar de i ett verklighetsspel och Ems dragning till en av spelledarna går bortom spelet, bortom rimligheten. Hon måste pröva den relationen också. Parallellt funderar Rosmarie, Julies mamma, på sitt äktenskap och sitt liv. Hon minns sin ungdom och väninnan Geraldine och längtar tillbaka, längtar efter något annat.

Jag tycker om hur de små, små detaljerna bär upp skildringen, hur det specifika går före det allmänna, såväl i det som framstår som Ems tankar som det mer berättande. För det är så jag måste beskriva det när kontraktet mellan författare och läsare delvis brutits.

Det handlar om blödningen, läckaget mellan verklighetsspelet och verkligheten, om att världarna tränger in i varandra. Det är där Em befinner sig, utifrån det hon känner och tänker och handlar, hela tiden medveten om spänningen mellan de olika sfärerna. Där är det en metafor och ett sätt att gestalta.

Och jag läser det helt som en roman, behagligt fast i fiktionen, om än en fiktion där olika plan av verklighet kontra fantasi eller fiktion hela tiden diskuteras, när jag plötsligt rycks ur den: mitt i boken är det den verkliga blödningen, en lång essä om författarens liv och skrivande, om hur läsarna spekulerar i vad som är sant i hennes romaner, om bekanta som läser in sig själva i det hon skriver och blir upprörda. Jag blir ärligt talat irriterad och känslan är svår att skaka av sig under resten av läsningen.

Naturligtvis är det avsiktligt, metafiktion, ett sätt att abrupt vända på perspektiven, särskilt när författarens uppfattning om läsarna är sådan, men när jag nu läste utan att bry mig ett skvatt om vad Lyra och Em eventuellt hade gemensamt; jag sökte fiktion och fick ännu en halvförtäckt självbiografi eller ett formexperiment – jag är besviken.

Den metaforiska blödningen har också en mycket bokstavlig motsvarighet i det utrymme menstruation får, såväl i romanen som i essän som klyver den. Men blodet är bara en av de kroppsvätskor och andra synnerligen fysiska inslag som utgör en motvikt mot det resonerande och teoretiska.

Det står snart klart att det skaver betänkligt både i Em och i Rosmarie, särskilt i den senare. För femtioåringen står bråddjupen vidöppna och det är något extra obehagligt över hur ont måste bli värre för henne. Hon har inte någon ungdomlig aningslöshet att gömma sig bakom och det som först framstår som inkännande ter sig senare nästan anklagande. Men jag uppskattar att händelseförloppet inte är fullt så förutsägbart som det lätt skulle kunna bli. Det blir mindre tillrättalagt och mer levande.

Saga Nordwall

Publicerad: 2021-03-01 00:00 / Uppdaterad: 2021-02-28 18:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8388

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?