Jag leker för mig själv. Det börjar redan innan det börjar. Den första raden i Baek Heenas Magiska godiskulor är utslängd på bokens titelsida. Där svävar den ensam mot en bakgrund av grå skolgårdsbetong och några glaskulor i en ritad trekant. Enstaka, suddiga höstlöv och kvistar ligger spridda runtomkring. Historien har sipprat ut ur sig […][...]

Det är inte förvånande att Josefin Holmström tidigare i år belönades med Gerard Bonniers essäpris för den här boken. Hon lyckas nämligen med mästerstycket att kanalisera sin egen djupa och specialiserade kunskap om Emily Dickinson – inklusive ”tiden, platsen, språket och tron”, som prisnämndens motivering specificerar det – till en tillgänglig text som inte avkräver […][...]

Att bli riktigt ful i skolkatalogen i 8:an, det skulle man ju kunna tycka var illa nog. Tilde gör både en konstig min med halvöppen mun och blundar. Hon ser ut som en zombie. ”En drogad zombie, om man är ärlig.” Och det är tydligen inte alls illa nog, för plötsligt dyker den där bilden […][...]

Först en varning: det här är ännu en bok som rabblar rön om människans arv från savannen. Visst, vi är av naturen misstänksamma mot främlingar och värderar negativa nyheter mer än positiva. Det befrämjade ju förfädernas överlevnad, det är logiskt. Men jag känner en växande skepsis inför alltför programmatiska slutsatser. Därefter en uppmuntran: håll ut […][...]

Min Bokmässa blev försenad idag. Dels skulle jag byta hotell här i Örebro, och sedan blev det lite strul med det nya rummet. Jag passade på att frottera mig med min nya stad. Det kändes som att det var dags på riktigt. Strosade längs med Svartån i höstsolen och lyssnade på Frank Ocean. Sen var […][...]

Dom cirka två milen som det är mellan min studentlägenhet i Lund och Värnhemstorget i Malmö skulle lika gärna kunna vara avståndet till en annan planet. Avståndet och tiden som gått gör att ingenting i de två världarna, min och den i boken, verkar mötas på någon punkt. Ändå är det så nära, så nära. […][...]

Självklart sörjer jag djupt att Bokmässan tvingas vara digital i år. Det jag saknar mest är att få dyka ner bland alla bokbord och upptäcka ny litteratur samt alla fina möten med bokkompisar jag bara träffar på mässan. Det som visar sig vara lyckat i år är att en slipper välja mellan seminarier. Jag kan […][...]

Tom Sandqvist har tagit sig an två ryska giganter, mästare inom varsitt gebit. Landskapsmålaren Isaak Levitan (1860-1900) och författaren, dramatikern och läkaren Anton Tjechov (1860-1904). De två hade ett inte helt okomplicerat vänskapsband. Sandqvist gör inga anspråk på att hans berättelse är helt sann, och den friheten kan man ju absolut få ha som författare. […][...]

Jag minns min första Bokmässa i Göteborg. Det var 2011 och jag hade skrivit för Dagensbok sedan årsskiftet. Förväntansfull tog jag tåget ner med delar av Stockholmsredaktionen. Med dunkande hjärta intervjuade jag  deckarförfattaren Anna Bovaller  i ett bokat pressrum. Det var även året då jag tog selfies med Lennart Hellsing, Leif Pagrotsky och Maria Montazami för […][...]

Sverige är både ett av världens mest sekulariserade länder, och ett land där befolkningen anser sig ha en mycket nära relation till naturen. Kanske finns det ett samband mellan de här två fenomenen? Det är i alla fall den tes som religionshistorikern David Thurfjell driver i den här boken, som framgår redan av bokens titel. […][...]