I vårt land finns ett dilemma när det gäller fördelningen av resurser som finns i glesbygden och de resursslukande storstäderna. Många gånger är romaner som behandlar detta tema synnerligen ögonöppnande. Handlingen i Gränsmark cirklar kring en brevbärares vardag. Hon heter Siv och hennes utdelningslinje sträcker sig längs smala skogsvägar där mobiltäckningen ibland är obefintlig. Hon […][...]

I bilderboksvärlden finns det, precis som i all annan litteratur, berättelser som hela tiden återkommer. En sådan berättelse är den om det lilla barnet som kommer bort från sin/sina vuxna. Det handlar om barnets oändliga nyfikenhet på världen, om frigörelse, men också om hur det kan vara att känns sig ensam och längta tillbaka till […][...]

Jag tror det var när Niklas Rådström gav ut sin roman En Marialegend 2016 jag fann en formulering i DN:s recension av den, jag tyckte var mycket användbar. Jag tror ordalydelsen var ”Något centralt i själva livsupplevelsen”. Jag kommer inte håg vem recensenten var, eller vad hens dom av boken gick ut på, bara att […][...]

Det helt vanliga livet var uppfyllt av make, två söner och jobbet på gummifabriken. Livet kunde kanske ha innehållit något mer. Vad som gick snett? Ja, på detta funderar romanpersonen Sylvie i alla möjliga tänkbara vinklar i Nina Bouraouis senaste roman som översatts till svenska. Ledsenheten kryper fram för varje sida. Här sipprar minnen in […][...]

Vi lever i ett ohållbart samhälle. Vi kan inte längre fortsätta hoppas på, och verka för, en evig ekonomisk tillväxt. Vi kan inte heller bara ägna oss åt små, kosmetiska miljöförbättringar (tänk källsortering av avfall eller eko-märkta bananer). Det krävs en radikal omställning – ja, rentav en social revolution – för att vi inte ska […][...]

”Du vet hur det är i Järvhöga. Ibland går folk ut i skogen och försvinner. Det är bara så det är här uppe.” När jag läste Staden (som Katze recenserade här) fick jag upp ögonen för Camilla Stens fenomenala förmåga att skapa en krypande obehagskänsla och samtidigt en oemotståndlig lust att läsa vidare. Hennes senaste […][...]

Jag kämpar lite med rubriken. ”Existentiell allåldersbok om klimatförändringar”? Nej, det låter väl trist? Det är det inte. När Emma Adbåge skildrar vårt förhållande till miljön omkring oss i bilderboken Naturen så vill man både skratta och gråta. Hon fångar på pricken vår närmast komiska kortsynthet, vår oförmåga att se helheten utanför våra bekväma, lättmätta […][...]

Insvept i svart fuskspindelväv med klassiskt brunt paketpapper runtom landar den på min hallmatta, boken Kryptosapiens : ett omänskligt äventyr. Boken riktar sig till läsare i mellanåldern, dvs ca 9-13 år. Författaren Kristina Sigunsdotter har tidigare skrivit skönlitteratur för vuxna, senast romanen Hundgården som gavs ut 2017 på Skröna förlag. Det dominerande i författarens alster […][...]

Det som berättas i boken Analfabeten handlar inte om läs- och skrivsvårigheter. Tvärtom. Jaget lär sig läsa som 4-åring. Hon minns känslan och hur världen öppnade sig. Livet tar fart med växande läshunger. Hennes mormor är en av de viktiga personerna som lyssnar till de egna påhittade berättelserna. Därefter en lillebror som tror på alla […][...]

Många är vi som skaffat oss nya – eller nygamla – vanor den här sommaren. Hemestrar och svemestrar har inte bara öppnat upp för att upptäcka nya bakrecept och aktiviteter hemmavid, jag har även stött på många som vänt sig mer än vanligt till böckernas värld. För egen del har jag av olika anledningar läst […][...]