Recension

: Du ber mig beskriva en flod
Du ber mig beskriva en flod Barbro Lindgren
2019
Karneval förlag
6/10

Att beskriva floden

Utgiven 2019
ISBN 9789188729224
Sidor 54

Om författaren

Fotograf: Anders Larsson

Barbro Lindgren hör till våra mest älskade och prisade barnboksförfattare. Hon föddes 1937 och är utbildad på Konstfack och Konstakademien. Hon har skrivit böcker för alla åldrar och bland hennes barnboksfigurer finns Den vilda bebin, Max, Den lilla farbrorn, Loranga, Masarin och Dartanjang och många, många fler. År 2014 fick hon ALMA-priset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne).

Hon har även skrivit ett antal romaner och diktsamlingar för vuxna.

Sök efter boken

Att läsa Barbro Lindgrens Du ber mig beskriva en flod och samtidigt vara instängd i en storstad, långt bort från den öländska naturen, är lite som att kliva ut i frisk luft och ta ett djupt andetag.

Där är barndomsminnen och nära familjerelationer, nyponrosor och hundloka, träd och flod, gryning och svalt ljus. Dikterna befolkas lika mycket av ekarna och askarna som av Arturs affär och Deurells gård och mödrar med sina barn. Människorna och naturen, med en delad samvaro som sträcker sig längre än vårt gemensamma minne.

Himlen är återkommande. Trots att där finns indrivande mörka moln, så är de inte enbart något negativt. Istället blir de en del av en helhet som också är både vacker och betryggande.

Barndomen blir en referenspunkt:

Vi visste inte att floden
hade en början och ett slut

Det förebådar betydelsen av de mörka molnen. Men även döden är en del av livet, en del av helheten. Genom att existera som en del av den helheten blir det uthärdligt.

Jag skulle kalla dikterna mer tillgängliga än utmanande eller nydanande. Det är fri vers som håller sig inom de ramar som sätts upp redan med de första dikterna. En sida för varje dikt, några sträcker sig över två. Ett okonstlat språk som använder scener ur naturen för att berätta om de mänskliga relationerna och erfarenheterna.

Bokens titel är också den första diktens titel… och även den första diktraden i den dikten. Det är en fantastisk titel som innehåller så mycket: duet och jaget, och därmed en relation, floden som kan vara både bokstavlig och symbolisk på samma gång, och en önskan om att få ta del av en annan människas perspektiv.

Lite synd bara att det blir sådan upprepning om boktitel plus dikttitel + första-rad staplade på varandra. Detsamma gäller de flesta dikterna i boken – de har en titel som sedan bara upprepas i diktens första rad, utan att repetitionen för den skull har någon poetisk verkan.

Men det är en på många vis fin diktsamling, inte minst för att den låter oss kliva ut både i naturen och i mänskligheten en liten stund, i all dess enkelhet och komplexitet på en och samma gång.

Eva Wissting

Publicerad: 2020-05-05 00:00 / Uppdaterad: 2020-05-04 20:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8097

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?