I sitt efterord har Judith Kiros ett citat av Dylan Thomas, där han förklarar en del av sin poetik: ”Jag vill inte uttrycka vad andra människor har känt – jag vill slita bort någonting och visa dem vad de aldrig har sett förut.” Åtminstone för den här läsaren lyckas Thomas med just det. Det är inte […][...]

Östnyländsk landsbygd. Avfolkningsbygd. Men lantmäteriförrättningarna har sin gång. Med män och hundar. Markägare. Men den här gången ute på mossen med lantmätaren Git Laudrup i spetsen blir det inte bara domslut utan också likfynd. I det våta hittas Pekkan. Sorgebarnet. Detta är introt. En sorts prolog – till hela romanbygget – som innehåller de viktigaste […][...]

Ibland ställer jag mig frågan, hur människor orkar ta sig an vardagen i krig. Så tycks också fallet ha varit för författaren Andrej Kurkov. I romanen Grå bin ägnar han sig åt att porträttera Sergej Sergejevitj som bor på en plats som hamnat i gråzonen mellan två stridande parter. Platsen ligger i Donetskregionen, i östra […][...]

I anslaget till Sjóns nya diktsamling som översatts till svenska med titeln Nattarbete citerar den isländske poeten, nyligen belönad med Svenska Akademins nordiska pris, Leonora Carrington. Hon, konstnär och författare med surrealistisk inriktning, skriver: ”Högra ögats uppgift är att titta i teleskopet/medan det vänstra ögat tittar i mikroskopet” Man kan tillåta sig att låta dessa […][...]

Vilket djur har blått blod, tre hjärtan, näbb och en hjärna som sträcker sig ut i armarna? Rätt svar: bläckfisken. Detta mytomspunna djur bär fortfarande på många hemligheter. Men redan på första uppslaget utlovas fakta snarare än sägner. Det var aldrig någon jättelik Kraken som drog med sig skeppen ner i djupen på Nordatlanten. Nej, […][...]

I veckan dök en riktigt fin julklapp ner i postlådan, den klassiska boken Tomtar av Wil Huygen och Rien Poortvliet. Första gången jag stötte på boken som barn var av en ren tillfällighet. Vi var i fjällen en vecka och i stugan vi hyrde fanns den här spännande boken om tomtar. Jag kände ju igen […][...]

En kvinna sätter sig en tidig morgon i sin bil och åker söderut. Hon lämnar ett dött äktenskap och en trasig relation till sin dotter med siktet på södra Frankrike och ostronodlingarna som finns där. Under resans gång kommer hon att möta människor hon aldrig skulle mött annars, men framför allt kommer hon att ha […][...]

Nog är det något speciellt när korpen flyger över och kraxar med sitt ödesmättade läte som gett den dess namn. Det är inte svårt att förstå att människor har tolkat det som något olycksbådande. Men korpen kan låta på fler sätt. Vi har en korpkoloni ganska nära vår sommarstuga och en gång trodde vi att […][...]

Gunnar Brusewitz var en mycket produktiv författare och tecknare som hade ett särskilt gott öga för naturskildringar. Weyler förlag har i år gett ut två av hans mest klassiska verk, varav ett är Hemma vid Fågelsången från 1961. Det är en fantastiskt välskriven och vältecknad bok. Jag kommer på mig själv flera gånger under läsningen […][...]

När jag läser boken Ut! – en guide till att njuta av livet utomhus av Anna och Emil Jönsson Haag ramlar de över mig. Minnena av utevistelser med de egna barnen. Det har varit små utflykter och längre utflykter. Någon gång med alldeles för lite matsäck och slarvig kartläsning. Andra gånger helt utan missöden. En […][...]