När jag var i 20-årsåldern fastnade jag av någon anledning för att läsa August Strindbergs utgivna brev. Hans sätt att tilltala folk roade mig, liksom hans barnsliga humor och den aldrig sinande ilskan. Inte minst det sista berörde en aggressionshämmad smålänning som mig väldigt djupt. Vid den här tiden var det till och med någon som kände mig väl som sa det någon gång: ”Du borde bli lika arg som Strindberg”.

Hur som helst, jag vet inte om det är därför jag håller Calle Stenbäcks bok Ibland är jag arg! i handen just nu. Det är i alla fall en charmig liten bok, om uttrycket tillåts, som Stenbäck debuterar med. Inte minst på det sätt den är formgiven. Bokens jag och hans föräldrar är ritade som en 7-åring hade skapat dem, och påminner inte så lite om Pernilla Stalfelts sätt att uttrycka sig med bild i sina böcker (som till exempel i Bajsboken).

Stenbäck går pedagogiskt igenom alla upptänkliga situationer i familjens hägn, där konflikter kan uppstå och ilska explodera. Han ger klokt också verktyg till hur man skulle kunna hantera det arga nästa gång det uppstår. Bokens jag har ritat en liten enkel karta som han visar upp. ”Min ilska kanske beror på att jag är hungrig? Eller är jag kanske bara trött? Jaha, men då kanske jag borde ta en banan nu då, eller sova en liten lur”.

Jag tilltalas framförallt av huvudpersonens omgivning i den här boken. Hur både mamma och pappa står och glor ner i sina mobiltelefoner, och vår vän huvudpersonen blir helt galen av att inte få någon uppmärksamhet. Eller när mamma på ett annat uppslag vinner i Fia med knuff, ser väldigt nöjd ut, och gör sin son helt vansinnig.

Farfar brukar räkna till tio när han blir arg (det låter lite som han är lika aggressionshämmad som undertecknad), medan mormor slår på en boxningssäck när hon blir riktigt förbannad.

Det är en viktig bok för att den sätter ord på något som kan vara riktigt svårt. Starka känslor. En sådan här bok hade jag behövt de gånger då jag som ung lät det arga gå inåt istället för ut. Men jag tror nog också den är ett bra verktyg för den unga människa som har omvänd problematik – får ut sin ilska, men ändå inte vet vart hon eller han ska ta vägen.

Stenbäck ger struktur och lugn.