Lika som glad som över den första vårsolen i nacken blir jag av Walt Whitmans poesi, måste jag säga. Den lyfter, gläder och fyller mig med frihetskänsla och tro. Första gången jag stötte på hans namn var för trettio år sen, då jag gick på Bona Folkhögskolas skrivarkurs. Vår skrivarlärare Klas tryckte ett av Whitmans […][...]

Det finns författare jag läser mer för deras språkvärld, än vad de kanske råkar ha för motiv med det de skriver. Så har det varit med Aase Bergs texter som jag läst i DN eller i någon antologi. Haggan är det första roman jag läser av henne, eller vad nu jag ska kalla denna bok. […][...]

När jag öppnade denna bok och började läsa, upptäckte jag efter ett tag, kusligt nog, att det som hände i boken också började inträffa utanför mitt köksfönster i huset mittemot. Hans Gunnarssons roman Nattsida handlar om Per som får röja i sin halvbror Ronnys lägenhet efter att brorsan dött. De har delat ett litteraturintresse och […][...]

Den här boken av Honoré de Balzac kom första gången ut 1835, och jag får för mig att böcker på den här tiden kunde vara så här pass burleska och djupt underhållande, för att det inte fanns så mycket annan konkurrens. Ingen som slaviskt följde TV-serier på Netflix, eller absolut inte ville missa säsongsfinalen i […][...]

När jag i de yngre tonåren i mitten av 1980-talet prenumererade på Kamratposten vimlade den av illustrationer skapade av svenska namn som Cecilia Torudd, Ola Ambjörnsson, Gunna Grähs och Anna-Clara Tidholm. Jag tror också det var där jag upptäckte Jockum Nordströms teckningar första gången. Och på något sätt har åtminstone jag fått ett livslångt förhållande […][...]

Mina associationsbanor kan ta de mest oväntade vägar ibland. Vägen till att bli nyfiken på amerikanska Djuna Barnes böcker till exempel, gick via den dansknorska DJ-duon Djuma Soundsystem och deras elektroniska nästan drömska låt – Les Djinns från 2003. Första gången jag trodde mig se ett samband var när jag några år senare upptäckte det […][...]

När jag tar tåget till Köpenhamn och stannar till på Malmö C för att byta tåg, fascineras jag lika mycket varje gång av det rörliga konstverket som projeceras på väggarna där, innan jag stiger på tåget mot Danmark. Det är stora tågfönster som lyser upp perrongens väggar därnere, får jag för mig. Innanför dess ramar […][...]

I min läsning finns nästan alltid en längtan efter att hitta ett författarskap som jag kan få förälska mig i, vila och få tryggt återkomma i famnen på. Björn Runeborg har jag inte läst något av tidigare, och mina förväntningar på Socialdemokratiska noveller var höga. För det är en fantasieggande idé han iscensatt den gode […][...]

Jag läser en dagbok skriven av Marie-Louise Ekman under sin makens, skådespelaren Gösta Ekmans, svåra sjukdomstid mellan den 7 november 2011 och 9 mars 2012. Syftet, menar författaren, är att den ska fungera som en extra hjärna för hennes man, som enligt läkarna, inte kommer minnas så mycket av sin sjukhusvistelse när han blivit frisk. […][...]

För många år sedan letade jag upp Stina Wirsén på bokmässan i Göteborg, med en av hennes böcker i högsta hugg. Inte bara för att få den signerad till ett av mina brorsbarn, utan också för att få en av hennes figurer ritade på försättsbladet. Jag måste ju ha vetat hur hon såg ut på […][...]