Det är en charmig bok barnbokslegendaren Ulf Stark (1944 – 2017) har skrivit. En bok som heter Diktatorn lockar onekligen till nyfikenhet. Allra helst när typografin på omslaget och i bokens rubriker är inspirerade av formspråket i det kyrilliska alfabetet, och huvudpersonen har en militärgrön keps med röd stjärna på, starkt influerad av den kinesiske […][...]

Det finns författare som givit mig bestående intryck. Inte nödvändigtvis för vad de skrivit, snarare för hur jag blivit bemött av dem i levande livet, på en poesifestival eller en bokmässa. Efter en poesiuppläsning i Nässjö i slutet på 1980-talet blev jag och min vän kvar på bibliotekstrappan vid entrén och ut kom snart poeten […][...]

Första gången jag var i Italien skrev jag på min Facebookvägg att när jag är död och sitter i himlen hoppas jag det är italienarna som gör maten. För käket jag stoppade i mig i Parma var verkligen himmelskt. Och nu när jag läst Domenico Starnones familjedrama Väsen kan jag då även påstå att de […][...]

När jag var i 20-årsåldern fastnade jag av någon anledning för att läsa August Strindbergs utgivna brev. Hans sätt att tilltala folk roade mig, liksom hans barnsliga humor och den aldrig sinande ilskan. Inte minst det sista berörde en aggressionshämmad smålänning som mig väldigt djupt. Vid den här tiden var det till och med någon […][...]

Jag läser någonstans att det tar författaren Ingrid Kampås en miljon skrivna ord, innan hon faktiskt kommer fram till vad det är hon vill ha sagt. Och det där kan jag verkligen känna igen mig i, jag som också är en slags skrivande människa. Skillnaden mellan mig och Kampås är kanske då att jag ger […][...]

Det är något med författaren Larserik Erikssons starkt absurda humor som tilltalar mig med den här boken. Humorn är så pass egen att allt annat blir sekundärt. Till och med Erikssons något lätt daterade illustrationer i brunblått. Jag minns att jag läste boken första gången för min lillebror i början på 1980-talet. Vi hade rafsat […][...]

Min väg till att lära mig simma minns jag var lång och svår. Jag tror det var först i tredje klass jag fick till mina simtag, och på ett någorlunda skapligt sätt kunde ta mig fram i vattnet. Därför kan jag naturligtvis bli lite avundsjuk på Aysas frimodighet i den här boken. Hon verkar älska […][...]

Det tar ett tag i Jennie Spetz lyriksamling Förberedelser men sen kommer dikterna som riktigt bränner sig fast i mig. Jag känner igen mig i hennes motpart, om jag tillåts få kalla det så – partnern med barn – i nedanstående dikt. Alla dessa rum som blir till runt dig, den värme jag längtar efter […][...]

Det bästa sättet att börja en söndag är nästan alltid att gå och köpa en DN i kvartersbutiken runt hörnet, och sedan äta frukost i timmar, med tidningen uppslagen över hela bordet. Med den rutinen har jag också bekantat mig lite närmare med några av DN:s skribenter, som till exempel Björn af Kleen. Och som […][...]

Lika som glad som över den första vårsolen i nacken blir jag av Walt Whitmans poesi, måste jag säga. Den lyfter, gläder och fyller mig med frihetskänsla och tro. Första gången jag stötte på hans namn var för trettio år sen, då jag gick på Bona Folkhögskolas skrivarkurs. Vår skrivarlärare Klas tryckte ett av Whitmans […][...]