Recension

: Jag vill skriva sant
Jag vill skriva sant: Tora Dahl och poeterna på Parkvägen Jesper Högström
2021
Weyler förlag
8/10

Något så unikt som en bladvändare i litteraturhistoria

Utgiven 2021
ISBN 9789127169395
Sidor 385

Om författaren

Jesper Högström är född 1965, uppvuxen i Skåne men numera bosatt i Stockholm. Han är verksam som skribent på Expressens kultursida, skriver om fotboll i tidskriften Offside och står i mål för Godismännen i Stockholmskorpens div 4. ”Den andra stranden” är hans debutroman.

Sök efter boken

Drar någon fram ens hemligstämplade dagbok från Kungliga bibliotekets mörker och börjar läsa, kan det inte bli annat än spännande. Åtminstone inte om man heter Tora Dahl, som med tiden kom att bli en folkkär romanförfattare. Redan på 1930-talet hade hon och hennes make litteraturkritikern Knut Jaensson sin villa på Lidingö vidöppen för dem som så småningom kom att räknas som lite av litterära giganter. Det var sådana som Artur Lundkvist, Eyvind Johnson, Gunnar Ekelöf och vid sällsynta tillfällen Moa Martinson.

Det är Jesper Högström, själv litteraturkritiker och författare, som varit på KB och dragit fram denna dagbok. Och jag måste säga att han har förvaltat det han funnit väl. Det kunde ha blivit en torr litteraturvetenskaplig bok eller så kunde han för den delen ägnat alldeles för mycket sidor åt vad Tora och för den delen Knut hade för sig i sängkammaren. För det var ju inte varandra de omfamnade precis.

Ändå älskar jag kombinationen. Med allt från var Gunnar Ekelöf hittade inspirationen till några av sina mest finstämda dikter till hur han var i sängen med Tora.

Men ändå är det inte någon kvällstidningsprosa den här boken består av. Nej, den är mycket lyhört och detaljrikt skriven, inte minst om Toras egen situation. Hur hon faktiskt ger upp sitt lärarinneyrke, ett av de få jobb en kvinna tilläts ha på den tiden, för att satsa på sina litterära drömmar. Och vägen är inte spikrak precis. De lever på de honorar hennes man kritikern drar in på sina hyllade recensioner och på hans lilla lön från Gasverket där han jobbar. Snart är deras hus på Lidingö belånat upp till taknocken. Men de älskar att dryfta sitt stora gemensamma intresse om kvällarna: Litteraturen.

Knut som är av den sociala sorten bjuder snart hem författare han gillar på stora fester. Och Tora som så gärna skulle vilja delta, hamnar bakom spisen för att laga den mat de ska bjuda på. Hon tröttnar alltmer på den rollen, men förmår sig inte riktigt bryta sig loss. Den gången Moa Martinsson är med, får hon i köket dessutom kritik för att hon tillagar detta käk.

Det är ett mansgrisigt gäng Knut drar hem. Så pass att Eyvind Johnson till slut blir utesluten ur kretsen. Och Artur Lundkvist tvärsäkerhet blir ibland lite för påfrestande. Men som sagt, Tora och Gunnar får till slut ett gott öga för varandra som är fint att läsa om. Han har känslighet nog för att se henne och de tar ibland gemensamma promenader, även om hans kärlek till flaskan ofta är en stor konkurrent till vad det hela annars kunde ha utvecklats till.

Boken är som sagt dessutom en skildring av Toras första egna litterära försök. Hon är ivrigt uppbackad av sin man Knut och hon får faktiskt en bok utgiven även om den säljer i endast 64 exemplar. Kritiken är inte särskilt snäll, och antyder att hon säkert haft skjuts på vägen av de litterära giganterna därute på Parkvägen 10. Men hon tog ju igen det senare, den goda Tora.

Erik Stenkula

Publicerad: 2021-10-27 00:00 / Uppdaterad: 2021-10-24 21:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8616

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?