Recension

: Ivar & Eyvind
Ivar & Eyvind Hans Lagerberg
2003
Ordfront
5/10

Problem med sanningen

Utgiven 2003
ISBN 9173249580
Sidor 300

Om författaren

Hans Lagerberg är författare och han har ett flertal alster bakom sig. Bland de verken kan nämnas bl.a. ”Sorgeman och kärleken” (1990) och ”Små mord, fri kärlek” (1992).

Sök efter boken

Boken handlar om ett vänskapsband som knyts mellan två unga författare, Ivar Lo-Johansson och Eyvind Johnson, och som slutar i fiendskap där sanningen om vänskapsbandets knytande revideras. Eyvind och Ivar träffas i Frankrike och utbyter hjärtliga brev efter träffen, för att förhållandet sedan på grund av Ivar frostas igen. Boken vill visa att Ivar Lo-Johansson har ett högst eget sätt med det som brukar tituleras sanningen.

Enligt min mening handlar det mera om detta än om vänskapen mellan två giganter inom arbetarlitteraturen, som tog motsatta vägar. Eyvind blev modernist, akademiledamot och nobelpristagare, som gjorde en klassresa och Ivar höll sig krampaktigt kvar i arbetarklass och skrev en slags subjektiv realism.

Bokens epicentrum är Ivar och dennes, enligt Hans Lagerberg, förfalskning av verkligheten, hans egocentriskhet och ärelystnad. Det är ett intressant porträtt som träder fram framför en och om Ivar får man en ganska tydlig bild medan Eyvind glider mera undan.

Hans Lagerberg säger i början av boken att han favoriserar Eyvind Johnsson och detta vill han inte sticka under stol med och han gör också allt för att punktera Ivar som han tycks tycka är en omoralisk människa!? Om Eyvind får vi inte veta allt för mycket i jämförelse, trots Hans Lagerberg uttryckligen säger att det är hans favorit. För att han i slutet inte tycks veta vilken han favoriserar. Han har tydligen glömt vad han skrev i början av boken?

För att närma sig personerna Eyvind och Ivar så används deras egna texter, brev och utsagor som underlag. Undersökningen är välgjord och välstrukturerad i sin framställning, men ändå kan jag tycka att det stundtals är ganska tråkigt, det finns inga skandaler om man nu inte tycker att Ivar Lo-Johansson formulerar om det upplevda så det ska passa honom är en skandal.

Som om det vore en nyhet att författare fabulerar, ljuger.

Detta är en bok vars uttalade syfte, att skriva om vänskap mellan två stora diktare, känns ganska krystat och fabricerat och är inte läsvärd som en litterär skildring. Men dock är den läsvärd för sin tidsskildring och sin i viss mån analyserande skärpa. Hyser man minsta agg mot genren arbetaredikt och 1930-talet då det begav sig, så ser jag inga anledningar alls att ta sig igenom den här boken.

Har man däremot ett intresse och kanske läst en eller ett par böcker av dessa två herrar, så kan man nog segla sig igenom boken och kan förvänta sig en ganska trivsam seglats, dock utan några stormar eller andra äventyrligheter, utan just bara en tillvaro på båten fullkomligt naturlig, med både stiltje, stilla bris och helt okej vind i seglen.

Textutdrag (Visa/göm)

Csabi Urbán

Publicerad: 2003-07-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-16 14:01

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #766

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?