Recension

: Bormann i Bromma
Bormann i Bromma: Noveller Hans Gunnarsson
2021
Albert Bonniers förlag
7/10

Bitterheten lockar och skrämmer

Utgiven 2021
ISBN 9789100183905
Sidor 205
Illustratör Martin Wikström

Om författaren

Hans Gunnarsson är född 1966 och bosatt i Stockholm. Novellsamlingen Bakom Glas belönades med Katapultpriset för bästa debut 1996. Hans andra bok, Februari, nominerades till Nöjesguidens Stockholmspris 1999 och Expressens Getingpocket 2000 och etablerade honom som en av våra ledande unga novellister.

Sök efter boken

Det är något som skaver i Hans Gunnarssons noveller, som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Jag upplever att han skildrar rätt trötta och bitvis bittra människor någonstans mitt i livet, på en plats eller i en livssituation där de alls inte trivs. Och det kan ju låta som jag vill slå igen boken redan efter några sidors läsning. Så är det inte. Men den bjuder ändå visst motstånd.

Men det kanske inte är Gunnarssons fel. Det kanske mer är min egen spegelbild jag stångas med – jag som också befinner mig mitt i livet. Jag vill ju ändå tro att jag är på en plats och en livssituation som gör mig gott.

Är det i Gunnarssons berättelse inte grannarna Larsson och Olofsson som har ett livslångt passivt gräl bakom sig innan den ene oväntat dör, så är det Börje som oväntat ställer till oreda i golfklubben. Jag tror att mitt förhållande till det Gunnarsson skriver är lite som mitt förhållande till det Lars Norén författat. Jag älskade Noréns sönderslitande familjedramer, så länge jag själv inte fått min egen beskärda del av skilsmässor och livshotande sjukdomar i mitt eget liv. Jag har säkert skrivit det förr i någon recension, men redan efter ett par timmar med Bobby Fischer bor i Pasadena var min själ alldeles ren.

Men var den ens smutsig från början, när jag satte mig ner och tittade på pjäsen? kan jag tänka idag. Nåväl. I Gunnarssons berättelser har de intressanta huvudkaraktärerna helt tveklöst ett kolsvart inre.

Inledningsmeningen i novellen ”Någon måste dö” sammanfattar rätt bra denna bok: ”Ibland händer de mest oväntade saker mitt i vardagslunken.” Går du igång på den formuleringen ska du absolut läsa denna bok. För den är ändå proppad av oväntat absurda situationer som är svåra att låta bli att skratta åt. Låt vara att bakgrunden till dem är allt annat än ljus.

Jag måste säga något om berättarperspektivet också. Gunnarsson använder konsekvent ett vi. Berättarrösten blir hela tiden talesperson för en hel grupp människor, alla grannar på gatan eller alla medlemmar i golvklubben. Jag funderar på vad det gör med novellerna.

Jag vet inte. Det kanske är så gamla bittra parhästar pratar med varandra. Deras individuella jag har för länge sedan upphört, för när de pratar om varandra inför andra, blir det inte annat än genom ett vi. Allt annat är raderat.

Låt mig få behålla mitt jag tills jag dör.

Erik Stenkula

Publicerad: 2021-05-11 00:00 / Uppdaterad: 2021-05-10 02:24

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8456

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?