Iris pappa är bra på att teckna och att steka pannkakor. Hennes mamma kan trixa med bollar och läser sagor så att de nästan känns på riktigt. Hennes lillebror är världens sötaste och roligaste. Men när han blir arg skriker han så att det gör ont i öronen. Fast när Iris föräldrar blir arga är det ännu värre. Då blir Iris faktiskt rädd.

När hon är med sin bästa kompis Juno är de oftast hemma hos Juno. Iris säger att det är roligare där, men sanningen är att hon är rädd för att hennes föräldrar ska vara arga. Det är en hemlighet som inte ens hennes bästa vän får veta.

Ibland blir Iris och Juno osams. Det kan till exempel vara när de spelar spel och någon vinner flera gånger i rad. Då kan man tro att någon fuskar. Då kommer Junos föräldrar och säger åt dem att de ska sluta bråka. Senare hörs höga röster i köket. Junos föräldrar låter arga på varandra. Iris blir orolig och känner att hon kanske vill gå hem. Men Juno blir inte rädd utan springer till köket. Iris smyger efter. Juno säger till sina föräldrar att sluta bråka.

Iris jämför med hur det är hemma hos henne. Hon märker på en gång när hennes föräldrar börjar bli arga. Då tar hon med sig sin lillebror in på sitt rum och hoppas att det inte ska bli värre.

När mamma blir arg på Iris brukar hon säga ”Jag är så trött på dig, du bara bråkar och förstör”. Sen drar hon Iris in i rummet och kastar henne i sängen. Det gör så ont i armen och ibland får hon röda märken på knäna.

Iris pappa blir alldeles tyst när han blir arg, men hela kroppen utstrålar ilska. Han kastar saker på henne och lillebror. Det är otäckt och gör ont.

Men där hemma hos Juno vågar plötsligt Iris fråga Junos föräldrar hur arga vuxna egentligen får bli? Junos pappa svarar väldigt pedagogiskt på den frågan. Han säger bland annat att det är okej att vuxna blir arga ibland när de tycker, känner eller vill olika saker. Men de får inte säga eller göra saker som skräms eller gör någon illa. Och Junos mamma tillägger att om vuxna bråkar på ett sätt som är farligt eller läskigt kallas det våld.

Därefter följer en pedagogisk diskussion om hur man vet om det är våld.

– Föräldrar får aldrig slå barn. Inte ens om barnet gjort något som är fel eller dumt. Det är alltid förbjudet och aldrig barnets fel.
– Vuxna får inte heller hota barn, eller skrämmas genom att säga eller göra elaka saker. Då gör man illa barnets tankar och känslor.

Hur arga får vuxna bli? är en viktig bok som på ett tydligt och klokt vis berättar för små barn att det inte är okej för vuxna att hota, skrämmas eller göra illa. Men om det händer så finns det tips hur man ska få hjälp. Prata med någon vuxen du litar på. Det kan vara en farmor, sin kompis föräldrar, någon vuxen i förskolan eller skolan, en snäll granne eller kanske för de som jobbar på sjukhus.

På kvällen funderar Iris vilka vuxna hon kanske skulle våga berätta för. Det finns flera hon har förtroende för. Och där tar boken slut. Eller vänta, inte riktigt. Det slutar med en bild där hon sitter med sina två fritidspedagoger. De sitter på varsin kudde på golvet och de vuxna ser trygga och lugna ut. Det inger hopp.

Sen finns en text om barnkonventionen som är en lag i Sverige. Där står att alla barn har rätt att leva utan våld.

Den boken kan med fördel läsas på förskolan och vara ett diskussionsunderlag tillsammans med barn. Jag tycker om att den är så tydlig och på ett didaktiskt vis förklarar vad som är okej och inte okej för vuxna att bete sig mot barn. Illustrationerna jobbar med mångfald och inkludering, vilket är jättefint. Någon sitter i rullstol, flera har mörkare hudfärg men det har liksom inte med berättelsen att göra. Det normaliserar på ett bra sätt.