I den här boken möter en pojke en flicka. Det är hela berättelsen, men självklart är den mer komplex än man kan tro. Flickan lockar med sig pojken på många lekar: de springer genom en skog, hoppar ner i ett hav och simmar till andra stranden. Hon är en flicka som alltid tycks springa, på väg ifrån något, och kanske är hon rädd också för att lita på pojken: när han frågar vad hon heter svarar hon: jag heter En Som Du Inte Känner.

När de sprungit länge kommer de fram till ett hus. Boken ändrar lite karaktär här och blir mer av socialrealism när flickan går in och pojken finner henne i ett kök med två aviga föräldrar som inte låter henne gå ut och leka. Men kanske var det detta som krävdes: när pojken har vågat söka efter henne kommer hon efter en stund ut, och avslöjar slutligen också sitt namn, efter att ha blivit En Som Du Känner.

När jag läser böcker av Anna-Clara och Thomas Tidholm har jag en tendens att leta efter ett psykologiskt lager i berättelsen: flera av deras böcker kan läsas som psykiska processer hos en individ samtidigt som de berättar en historia för barn. I det här fallet skulle man kunna se vänskapen med flickan som ett sätt att upptäcka en del av sig själv hos pojken, men jag lutar åt en mer bokstavlig tolkning här: det är två barn som lär känna varandra. Kanske två ganska ensamma och utlämnade barn: föräldrarna känns främmande och omvärlden berör inte barnen särskilt mycket. De är till och med inritade i bilderna med skarpa svarta konturer som skiljer dem från allt annat, också de andra människorna, i boken.

Barns lek har ofta också den funktionen: man skapar en värld åt sig i den riktiga världen som skiljer en från allt annat. Här är första delen av boken mer drömsk, medan den andra halvan lugnar ner sig, och också finner sig förflyttad från stora skogar och vatten till skrotupplag och dystra bostadsområden. Anna-Clara Tidholms bilder är karakteristiska, mättade vattenfärgstablåer, gärna aningen skeva i perspektivet och med vissa detaljer förstorade. Barnen rör sig igenom dem på ett frimodigt och hisnande sätt – deras sätt att ta rummet i besittning är uppfriskande härligt.