Krönika

Anna Livs Billybokhyllor bågnar

annalivsbokhylla1

Hemma i flickrummet i Åkersberga stod en späd Billybokhylla inramad av en flera meter lång gullranka. När jag tröttnade köpte jag istället flera Ivarhyllor (också en Ikeastorsäljare) som farsan hjälpte mig att måla lindblomsgröna. Med tiden flyttade jag hemifrån och efter ett par år målades mina Ivar sälgrå. Men saker och ting har en förmåga att upprepa sig, och nu bor jag återigen ihop med Billy. Dock behöver jag utöka samlingen för trots att jag byggt på uppåt taket så bågnar Billysarna som ni ser. Nu bor de flesta böckerna i dubbla rader och det finns ingen som helst möjlighet att förvara dem i färgskalor, såsom jag tidigare gjort och fortfarande önskar. Mina vackra poesiböcker täcks av kioskdeckare och de där tunga filosofiböckerna som får mig att verka intelligent döljs bakom nyrecenserat.

annalivsbokhylla2

Mina böcker har en tendens att vandra. De jag för tillfället läser, eller strax ska hugga in på, bor på nattygsbordet. Ibland åker de ner på golvet, men jag försöker vara snäll och varsam.

annalivsbokhylla3

På byrån ligger böckerna jag bläddrar i och snart ska ta tag i. De där jag behöver se för att ha en bra framförhållning.

annalivsbokhylla4

Och på bordet brukar de nyinköpta böckerna hänga. De där jag kastar längtansfulla blickar mot, och tänker att snart, snart.

annalivsbokhylla5

Jag vill särskilt lyfta ut böckerna som gör ont men ändå gör mig stark. Jag har alltid tänkt mycket på döden och ett par av mina böcker i ämnet är jag extra varsam om. Johan Nordbeck, min lärare från Skrivarakademin, har skrivit en otroligt gripande diktsamling om sin son Love som levde med cancer i hela sitt korta liv, Ska ni också få åka hem? Min bästa Charlotte Qvandt har skrivit om sin mammas sjukdom och död i samma skitsjukdom i sin bok Du ser draken genom fönstret. Adjö herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm får mitt hjärta att svämma över av längtan efter min döda hund. När en av mina bästa vänner valde att inte leva längre marathonläste jag Udo Grashoffs Nu måste jag sluta. Det är en samling autentiska självmordsbrev som ger en inblick i vad människor kände och tänkte omedelbart före döden. Boken manar oss till att inte bli skrämda av självmordet, inte heller vända bort blicken eller försöka undvika att ta ställning.

annalivsbokhylla6

Det finns böcker jag bara behöver titta på för att få igång kreativiteten. Yoko Onos Grapefruit och Lyckad nedfrysning av herr Moro är mina pärlor och jag rekommenderar dem starkt till alla er som behöver inspiration i ert skrivande, eller för den delen bara behöver få en kick. Yoko fyller sin bok med stycken som alla inbjuder till agerande. Typ: POSTSTYCKE II Skicka ljudet av hundra soluppgångar på en gång. I antologin Herr Moro läser jag bland annat: Ingenting är grymt. Allting är grymt. Ingenting är komiskt. Allting är tragiskt. Ingenting är tragiskt. Allting är komiskt. Allting är verkligt, overkligt, möjligt, omöjligt, fattbart, ofattbart. Allting är tungt. Allting är lätt. Det var Eugène Ionesco som skrev så klokt 1962. Och för mig öppnas det lyriska dörrar.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2011-10-03 10:00 / Uppdaterad: 2012-07-20 10:26

Kategori: Krönika

2 kommentarer

har jag rätt i att du även sorterade böcker i färgordning? minns en svart hylla, en röd hylla osv. Yoko Ono rocks!

loi Oregistrerad 2011-10-05 21:36
 

Du har så rätt i att jag sorterade böckerna i färgordning när de bodde i mina luftigare Ivarhyllor. Men så fort Billysarna byggs ut ska jag återuppta detta snygga systemm

Anna Liv Lidström Redaktionen 2011-10-11 00:00
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?