Vad kan man säga om Yoko Ono? Att min vän Bobby skämde ut mig inför min farmor, när hon och jag satt och fikade, då Bobby med ett illvilligt leende spelade en av Yokos låtar på hennes och John Lennons postumt utgivna LP-skiva Milk and Honey 1984? Med berått mod tog Bobby och lade ner […][...]

I oklippt skick är det en relativt tyst videosnutt, den av de maskerade unga kvinnorna i neonfärgade klänningar, tajts och färgglada, stickade rånarluvor som tar sig fram till altaret i den rysk-ortodoxa Frälsarkatedralen i Moskva. De tokdansar som hastigast, kastar sig på golvet och gör skyndsamt korstecken, innan väktare släpar ut dem från kyrkorummet igen. […][...]

Det finns något vulgärt i handböcker i skönlitterärt skrivande. Att formulera något som redan uttalats. Samtidigt är det kanske det man letar efter i skrivhandboken? Något som bekräftar det man redan sysslar med. Jag gillar att läsa om skrivande i verkstadsform. Inte så att jag gör alla övningar som ofta står uppspaltade mellan pärmarna, men […][...]

Hemma i flickrummet i Åkersberga stod en späd Billybokhylla inramad av en flera meter lång gullranka. När jag tröttnade köpte jag istället flera Ivarhyllor (också en Ikeastorsäljare) som farsan hjälpte mig att måla lindblomsgröna. Med tiden flyttade jag hemifrån och efter ett par år målades mina Ivar sälgrå. Men saker och ting har en förmåga […][...]

Vad är egentligen en förebild? Vem beundrar du? Är någon att se upp till något helt väsensskilt ifrån någon man kan identifiera sig med? Det kan låta som triviala frågor, men våra förebilder borde ju säga en hel del om vilka vi är – eller åtminstone om vad vi skulle vilja vara och vilka egenskaper […][...]

Finns det människor som är fullständigt uppslukade av sitt eget utseende? Lea är en kvinna som upplever att hennes skönhet har en konstant inverkan på hennes omgivning, att den är något som alla reagerar på, och det verkar som om hon trivs rätt bra med det. Åtminstone nu när hon har etablerat sig ordentligt som […][...]

Paret Lennon/Ono behöver knappast någon närmare introduktion. Att Lennon var, och att Ono både var och är, engagerade fredsaktivister behöver nog inte heller beskrivas närmare. I den här boken finns detta arbete för fred dokumenterat. Det är ett hopplock av utdrag ur sångtexter, teckningar, foton från deras ökända bed-ins, citat från presskonferenser med mera. Med […][...]

För många Beatlesfanatiker kom Yoko att bli ett skällsord. En gammal vän till mig kallade alltid en av sina bästa vänners flickvän för Yoko. Hon hade kört ner en kil i deras vänskap på samma sätt som Yoko Ono ansågs ha gjort mellan John Lennon och övriga medlemmar i The Beatles. Å andra sidan hävdar […][...]

Örjan skrev en gång väldigt träffande om hur en novellsamling ska avnjutas som en ask praliner. I så fall är Icke brännbara sopor den där asken som man sparat långt sedan chokladen är slut för att man i något svagt ögonblick tänkte att den kunde vara bra att förvara småsaker i. Nu finns där en […][...]

Enligt förlaget är Kronprinsessan en ”underhållande, aktuell samtidsroman” och ”en fängslande skildring av en kvinnas dubbla roller”. Yeah, right. Och jag är Yoko Ono. Ingen lurad? Nä, och Hanne-Vibeke Holst kan inte heller lura någon att hon är en seriös författare. Det här är inget annat än uppglammad Harlequin-romantik. Lite fler sidor än nämnda verk […][...]