Recension

: Pussy Riot! A punk prayer for freedom
Pussy Riot! A punk prayer for freedom Pussy Riot
2013
Lindskog
7/10

”Jungfru Maria, fräls oss från Putin”

Utgiven 2013
ISBN 9789185311446
Sidor 116
Översättare Rikard Zeylon Bagge (från engelska)
Först utgiven 2012

Om författaren

Pussy Riot är ett ryskt aktivist-, punk- och performancekollektiv med ett tiotal anonyma medlemmar. De blev internationellt kända 2012 när, efter en regimkritisk performance framför altaret i Frälsarkatedralen i Moskva, tre av medlemmarna dömdes till två års fängelse för huliganism.

Sök efter boken

I oklippt skick är det en relativt tyst videosnutt, den av de maskerade unga kvinnorna i neonfärgade klänningar, tajts och färgglada, stickade rånarluvor som tar sig fram till altaret i den rysk-ortodoxa Frälsarkatedralen i Moskva. De tokdansar som hastigast, kastar sig på golvet och gör skyndsamt korstecken, innan väktare släpar ut dem från kyrkorummet igen. Det tar ungefär fyrtio sekunder.

Straffet: två års fängelse för ”huliganism”. Det egentliga brottet är kanske snarare hädelse, men det kan man ju inte fällas för i en modern domstol (en sanning med modifikation, får medges). Det förklarar varför det kan kännas klurigt att orientera sig bland dokumenten kring rättegången mot Pussy Riot-medlemmarna Maria Aljochina, Nadezjda Tolokonnikova och Jekaterina Samutsevitj (eller Masha, Nadja och Katja, som de genomgående kallas här): de, deras advokater och åklagare verkar knappt själva veta vad de är anklagade för. Bara att de i allra högsta grad anses skyldiga.

I Pussy Riot! A punk prayer for freedom har det amerikanska förlaget Feminist Press samlat texter av och om Pussy Riot – sångtexter, dikter, rättegångspläderingar, öppna brev och brev med ögonblicksbilder från fängelsetillvaron. Dessutom finns hälsningar till stöd från musiker, konstnärer, författare och aktivister som Yoko Ono, Johanna Fateman och JD Samson i Le Tigre, Eileen Myles, Justin Vivian Bond och Karen Finley.

”Stöd”-böcker är något av en egen genre, men jag tycker sällan att den utnyttjar sina möjligheter fullt ut. Genom att köpa Pussy Riot! A punk prayer for freedom kan man vara med och bidra till de fängslade aktivisternas rättegångskostnader, och det är naturligtvis bra. Det är ännu bättre om man dessutom kan få och kanske sprida vidare en djupare förståelse för vad som egentligen pågår i vårt stora grannland i öster.

Härom året läste jag samlingen texter av Dawit Isaak, där en hel bunt stora svenska förlag gått samman om publiceringen. Trots resurserna tog man just dåligt vara på möjligheten att sätta in texterna i sitt sammanhang, både mer direkt och allmänt kring situationen i Eritrea. Det tycker jag är oerhört synd. De här böckerna ska väl ändå fylla någon större funktion än att samla in pengar (och utgöra accessoarer i något sorts klädsamt PK-engagemang)?

Med Pussy Riot! A punk prayer for freedom är det visserligen inte fullt så illa, men det beror ju också på att jag som läsare har åtminstone lite bättre grepp om det politiska läget i Ryssland än i Eritrea. Somliga av texterna har också ett slags noter, men det hade varit välbehövligt med ett längre och mer informativt förord. Dessutom känns det lite tveksamt att de mestadels ryska texterna inte översatts direkt utan tagit omvägen via engelska.

Av texterna fastnar jag nog ändå mest för de mycket fragmentariska utdragen från rättegångens vittnesförhör. De är inte tillräckligt omfattande för att man ska kunna göra sig någon verklig bild av vad som händer, men de är ändå talande, på ett skruvat, klart kafkaeskt vis:

[Vittnet:] De hade ljusa klänningar med bara axlar. Och de hade olikfärgade hattar också. Och de hade tights i olika färger! Detta var helgerån och kätteri. Jag kände mig djupt kränkt. Detta var en skymf mot min tro och mina ideal. De besudlade min person och mitt sätt att leva. Det gör fortfarande ont.
Försvarsadvokaten: Tog du någonsin kontakt med en psykiater eller psykolog för att få hjälp med dina problem?
Vittnet: Jag är troende ortodox. Den läkande energin hos Den Helige Ande är oerhört mycket starkare än den hos en psykolog.
Försvarsadvokaten: Lindrade då Den Helige Andes läkande energi ditt lidande?
Domaren: Frågan ogillas.

Vittnet: Människor som är besatta kan uppvisa en rad olika beteenden. Vissa skriker, andra dunkar huvudet mot golvet och en del hoppar på stället.
Försvarsadvokaten: Händer det att de dansar?
Vittnet: Nja, nej.
Domaren: Sluta fråga ut honom om de som är besatta. Tsyganjuk har inte de medicinska kvalifikationer som krävs för att ställa en diagnos.

Nadja: Upplever du ordet feminist som kränkande?
Vittnet: Ja, det gör jag. För mig som troende ortodox är det en förolämpning. Det är direkt oanständigt att säga så.
Nadja: Vet du vad ordet feminist betyder?
Domaren: Frågan ogillas.

Jag kommer att tänka på en liknelse Hans Ingvar Roth kör med i sin bok Är religion en mänsklig rättighet?: om vi tänker oss offentligheten som ett torg, så måste den som vill vara med mitt på torget och hävda sin religiösa uppfattning också vara beredd på att den kan komma att kritiskt granskas. När den rysk-ortodoxa kyrkans ledare, patriark Kirill, ställer hela sin kyrkas tyngd bakom Vladimir Putin – vilket är vad Pussy Riot-manifestationen ytterst protesterade emot – borde han, enligt Roths torgidé, också vara beredd på att ta debatten med dem som inte ställer upp på den tolkningen. Att de ryska ledarna inte är öppna för någon sådan diskussion visas med all önskvärd tydlighet i de här dokumenten.

Ella Andrén

Publicerad: 2013-08-01 00:00 / Uppdaterad: 2013-07-31 19:29

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5332

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?