Recension

: Read & Riot
Read & Riot: Hur man blir en aktivist Nadya Tolokonnikova
2019
Norstedts
7/10

Punkig aktivisthandbok

Utgiven 2019
ISBN 9789113086277
Sidor 256
Översättare Annika Hultman Löfvendahl och Amit Sen
Först utgiven 2018

Om författaren

Nadya Tolokonnikova (född 1987) är rysk konstnär och politisk aktivist. Hon var bland annat en av medlemmarna i feministkollektivet Pussy Riot och dömdes 2012 till fängelse för huliganism efter en protest i katedralen i Moskva. Tolokonnikova har också skrivit boken Read & Riot (2019).

Sök efter boken

Förra året släppte Teg Publishing Pussy Riot-medlemmen Maria Aljochinas bok Riot Days. Här har vi nu Pussy Riot-systern Nadya Tolokonnikovas alternativ. Till skillnad från Aljochinas bok, som främst var något av en fängelsememoar, så är det här en bok som uttryckligen sägs vara en handbok för hur man blir en politisk aktivist.

Det är en rasande bok; föga överraskande mot Putins styre i Ryssland, men lika mycket mot exempelvis Trumps styre i USA, liksom mot fascism, rasism och mycket mera. Vad Tolokonnikova själv ser som önskvärt politiskt alternativ – vad man ska kämpa för att uppnå – förblir däremot ganska odefinierat. Hon citerar exempelvis på ett par håll klassiska anarkistiska författare, men kan på andra ställen snarast framhålla länder som dagens Sverige som något av föredömen. Varje kapitel exemplifieras också med en ”hjälte”. De här hjältarna spänner över en ganska stor del av det politiska spektrat, från konst-aktivister som The Yes Men, feministiska aktivister som Emmeline Pankhurst, till människorättskämpar som Martin Luther King, eller akademiska teoretiker som Michel Foucault.

Författaren argumenterar i synnerhet mot idén om att ”det finns inga alternativ”. Det finns visst alternativ, menar hon. Frågan är bara hur man skapar dessa alternativ. Så för att hjälpa läsaren att kunna bli en aktivist så tillhandahåller Tolokonnikova tio ”regler”, alla i var sitt kapitel – allt ifrån att i sann punk-anda ”göra det själv” till att ”bryta sig ut ur fängelset” eller att få sin regering att ”skita på sig”. I flera fall får man nog tolka in en stor dos konstnärlig frihet i de klatschiga rubrikerna som författaren sätter på sina ”regler”, och det konkreta innehållet är inte alltid lika högtflygande.

Författaren syftar dock främst till att inspirera till handling, snarare än att bidra med någon djupare analys av vad problemen är eller hur dessa ska lösas. Om den verkligen lyckas inspirera till handling för en bättre värld så har den ju utan tvekan tjänat ett gott syfte.

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2019-09-24 00:00 / Uppdaterad: 2019-09-27 18:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7863

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?