Ett drygt år har gått sedan Vladimir Putin startade det fullskaliga invasionskriget mot ”broderfolket” i Ukraina. Många trodde nog inte att Putin och hans klick skulle ge sig in i ett så här omfattande krig. Det fanns för mycket pengar att förlora och för mycket politisk makt. Ändå är vi här. Tyskland hade försökt binda […][...]

I den här boken skriver utrikeskorrespondenten Anna-Lena Laurén om politik och vardagsliv i dagens Ryssland. Varje kapitel tar upp ett separat tema, även om några aspekter återkommer flera gånger i boken. Bokens första del handlar om den ryska staten. Här beskriver Laurén i en rad kapitel hur dålig Putin-regimen är: den är auktoritär, korrupt, klumpig, […][...]

År 1999 anländer Johanna Melén till Ryssland för att studera rysk litteratur. Det är en omvälvande tid för Ryssland. Landets ekonomi är ett kaos i spåren av Sovjetunionens kollaps och det stålbad som landet därefter utsattes för. Terrorbombningar av bostadshus mördar många människor i Moskva. Vid årets slut ska Boris Jeltsin avgå som president, och […][...]

Förra året släppte Teg Publishing Pussy Riot-medlemmen Maria Aljochinas bok Riot Days. Här har vi nu Pussy Riot-systern Nadya Tolokonnikovas alternativ. Till skillnad från Aljochinas bok, som främst var något av en fängelsememoar, så är det här en bok som uttryckligen sägs vara en handbok för hur man blir en politisk aktivist. Det är en […][...]

Från Berlinmurens fall och fram till helt nyligen har liberal marknadsekonomi i princip saknat konkurrens från andra ideologier. Det har varit en era som banat väg för materiella framsteg, befolkningstillväxt, tilltagande klimatkris och, oväntat, auktoritär nationalism. Jag skriver oväntat, eftersom liberalismen vill motsatsen till odemokratiskt, främlingsfientligt och protektionistiskt flaggviftande. I spetsen för denna rörelse mot […][...]

2012 genomförde den ryska punkgruppen Pussy Riot sin performance ”Punkbön” i Frälsarkatedralen i Moskva. ”Punkbönen” var en direkt kritik av kyrkans stöd till president Putin, och Pussy Riot blev som konsekvens snabbt föremål för den ryska statens repressalier. Inom ett par veckor hade tre av gruppens medlemmar arresterats för ”huliganism”, och ett par månader senare […][...]

Rysk nationalism är som all annan nationalism. Kontroll är vad det handlar om. Kontroll över territoriet, över den politiska makten , över opinionen. Och kontroll över kvinnan – inte minst – hon som föder barnen. Nationalismen är auktoritär, kräver underkastelse och är ingen jordmån för demokratisk utveckling eller jämställdhet. Det ryska folkets historia handlar mycket […][...]

De kom från sovjetimperiets alla håll till en landsände de fått höra anslutit sig frivilligt. För sina nya landsmän var de snarare ockupanter och efter Sovjetunionen fall blev många av dem, trots att de inte sällan bott i Baltikum i generationer, ickemedborgare. De fick grå främlingspass och deras modersmål ryska, som fortfarande är det dominerande […][...]

Det här är en sådan där bok som jag då och då måste halvt lägga igen, vrida och vända på. Kan det verkligen vara en fackbok? Inte snarare en uppdaterad version av Aldous Huxley, George Orwell, Karin Boye? Svetlana Aleksievitj? ”Det nya Rysslands surrealistiska själ” är undertiteln på Peter Pomerantsevs Ingenting är sant och allting […][...]

Fängelset eller fånglägret verkar ha en alldeles särskild plats i rysk litteratur och samhällsliv. I Ryssland, skriver Michail Chodorkovskij i förordet till boken Mina medfångar, ”har alla som läst Solzjenitsyn eller Sjalamov, liksom de som aldrig hört talas om dessa stora författare, med modersmjölken insupit det ordspråk som ligger djupt inbäddat i varje ryss undermedvetna: […][...]