År 1999 anländer Johanna Melén till Ryssland för att studera rysk litteratur. Det är en omvälvande tid för Ryssland. Landets ekonomi är ett kaos i spåren av Sovjetunionens kollaps och det stålbad som landet därefter utsattes för. Terrorbombningar av bostadshus mördar många människor i Moskva. Vid årets slut ska Boris Jeltsin avgå som president, och Vladimir Putin ska komma till makten. Att det ska bli inledningen på Putins långa maktinnehav vet förstås ingen vid den tiden.

Tjugo år senare återvänder Melén till sin tid som student, med hjälp av dagboksanteckningar, tidningsartiklar och egna hågkomster, för att teckna en bild av hur Ryssland då var, i syfte att försöka förstå hur Putin kunde komma till makten. Hon hoppar i bokens andra del fram till nutid, och återknyter kontakten med sina ryska vänner idag för att med deras hjälp förstå vad som har hänt under Putins styre sedan dess.

Boken försöker alltså väva ihop en skildring av Meléns vistelse och vänner i Ryssland, med en skildring av Rysslands politiska utveckling, till en gemensam berättelse. De egna upplevelserna blir en levande och personlig skildring av hur Ryssland tedde sig vid millennieskiftet, fullt med anekdoter om allt ifrån barhäng till Tolstoj.

Det känns däremot som om boken mest skrapar på ytan när det handlar om landets politiska utveckling. Ett centralt exempel är frågan om vem som egentligen utförde de terrorbombningar som drabbade Moskva den höst då Putin kom till makten. Skulden kom snabbt att läggas på tjetjenska islamister, men genom åren har en del aktörer spekulerat i att det kanske var FSB (som KGB numera heter) som egentligen utförde handlingarna – kanske i syfte att skapa en yttre fiende som kunde ena den ryska nationen. Den här frågan ges uppmärksamhet flera gånger i boken, men huruvida de här idéerna faktiskt har en reell grund eller bara är vilda konspirationsteorier blir man som läsare i slutändan inte klok över. Det känns också något symptomatiskt för den här boken. Politik reduceras nämligen ofta till att handla om mot eller för Putin personligen. Boken nämner många politiker vid namn men diskuterar knappt alls vad vare sig Putin själv, eller någon av alla oppositionella politiker, egentligen står för politiskt. Vet man alltså inte vad 1990-talets centrala ryska aktörer som Michail Chodorovskij eller Anatolij Sobtjak stod för så blir man tyvärr inte så hemskt mycket klokare av den här boken. Den senaste i raden av internationellt kända Putin-kritiker – Aleksej Navalnyj – omskrivs även han bara som oppositionell, men inget alls om vad han faktiskt förespråkar för politik. Viktiga frågor i det samtida Ryssland – om allt ifrån korruption till Rysslands inblandning i Ukraina – blir likaså alltför ofta hängande i luften efter kortare påståenden utan någon fördjupning.

Nu utger sig ju boken förvisso inte för att vara en faktareportage-bok utan en ”berättelse” om Putins Ryssland. Bokens behållning är också när Melén skriver om de egna upplevelserna, och kanske främst då hon skriver om sina vänners syn på utvecklingen i Ryssland. I det senare fallet tecknas en entydig bild av uppgivenhet. Någon har tidigare engagerat sig politiskt, men gör det inte längre. Flera av dem vill inte alls diskutera politik, tror inte att det går att förändra längre. Nu är det ju som läsare omöjligt att få en uppfattning om hur utbredda såna här uppfattningar är – Meléns vänner är ur många perspektiv inte så representativa för den ryska befolkningen. Inte heller får man veta något om hur Putins anhängare ser på utvecklingen – de skildras bara indirekt, som exempelvis föräldrarna till en av hennes vänner, som beskrivs genom dotterns ögon som ”zombier” som okritiskt rapar upp statlig propaganda.

Den här bokens skildring av Rysslands politik utveckling förefaller i sin helhet alltså allt för många gånger ytlig. I slutändan känner jag mig inte mycket klokare vad gäller den frågan än jag tror att jag var när jag började läsa boken. Men kanske att bokens mer personligt hållna delar om hur det var och är att leva i Ryssland passar bättre för den som gillar memoarer och biografier, mer än vad boken gör för den som är intresserad av landets politik.