Jag kan börja var som helst i vilket rum eller vilken perrong som helst ta in på en ny landsväg i handflatan Men, var jag än är, står jag ständigt i gräset i Brommaplansrondellen till Drottningholm? Spångafolkan? Apoteket? Tillbaka hem? Eller ligger jag kvar i rondellen utanför Roskilde? där jag somnade under liftandet till Odense […][...]

Häromdagen fick jag frågan i bokhandeln om jag kunde tipsa om en roman som utspelade sig mellan 1870 och 1890 och handlade om kärlek. Hen kunde även tänka sig att möjligtvis sträcka sig till 1910 men absolut inte längre fram än så. Hen gillade etiketten under just den perioden. Butikens alla boktitlar flashade förbi i […][...]

Hemma i flickrummet i Åkersberga stod en späd Billybokhylla inramad av en flera meter lång gullranka. När jag tröttnade köpte jag istället flera Ivarhyllor (också en Ikeastorsäljare) som farsan hjälpte mig att måla lindblomsgröna. Med tiden flyttade jag hemifrån och efter ett par år målades mina Ivar sälgrå. Men saker och ting har en förmåga […][...]

I efterordet till Vi visste inte vilken tid det var får läsaren veta att Johan Nordbecks bror Per just avlidit i en hjärtinfarkt. Man går tillbaka och läser om med denna nya vetskap. Döden som ingång, som nyckelhål. ”Här sitter de döda packade på stora träläktare och hejar/fram våra liv”. Så börjar dikten ”Fotboll”. En […][...]