Russin tränar simtag utan Kaninis.
Russin sover i sin sandgrop utan Kaninis.
Kaninis är hos sin mamma.
En annan mamma än Russins.

Det här är ingen ovanlig situation nuförtiden. Russins storasyster Kaninis bor inte med henne varannan vecka. Russin längtar ihjäl sig då. Hon vet att Kaninis har det roligt och bra hos sin mamma. Men saknaden finns ändå. Kaninis är stor, söt, mjuk och farlig. Hon lever i nuet.

Vi förstår att storasystern är Russins förebild och idol. Det förmedlas både i text och bild. Russin är en otålig lillasyster. Hon orkar inte alltid vänta på att det ska bli syskonvecka. Vad gör hon då?

Jo, hon bestämmer sig för att åka till sin syster. Hon ska hoppa med henne, och fiska. Så Russin beger sig ut på en strapats. Men när hon kommer fram till Kaninis mamma är storasystern inte där. Hon är hos en kompis. Besvikelsen är djup och vägen hem känns dubbelt så lång.

Syskonvecka är den första boken i serien Strandskogen – om familj, relationer och starka känslor. Det känns verkligen som viktiga teman och något som barn ständigt tampas med. De får liksom hänga med på nya familjekonstellationer och anpassa sig till det med allt vad det innebär. Den här boken sätter så fint fingret på känslor och längtan som kan uppstå då familjer separeras och nya familjebildningar uppstår. Sånt är livet, och det är inget fel med det. Men det för med sig sorg, saknad och en himla massa funderingar.

Barn lever så i nuet. Det som var är avlägset och det som ska komma är sällan närvarande. De funderar mest på dagens bravader. Och det borde vi vuxna ta till oss. Vi ägnar alldeles för mycket tid till att gräva i det förflutna och att grubbla över framtiden.

Illustrationerna i boken är den allra största behållningen. Matilda Rutas akvarellbilder är overkligt vackra. Varenda bild är som en tavla. Det jobbas med naturen, blickar och småkryp. Jag blir faktiskt osäker på om texten verkligen behövs även om jag diggar den.

Jag ska bjuda alla djur i hela Strandskogen!
Vi ska köra dansstopp och jag ska somna framför elden
med huvudet i Kaninis knä.

Det handlar om så mycket längtan, fest och väntan. Det är väldigt, väldigt fint. Och en bok att läsa om och om igen. Titta på bilder och  detaljer samt verkligen ta tag i texten. Det är viktiga grejer.