Fanny lever i Helsingfors med sin son Sam på tolv år. Hon arbetar långa dagar på en annonsbyrå. Sam har inga vänner och hans liv online är en ständig kamp dem emellan. Efter ytterligare en nätmobbningsincident och en krävande chef bestämmer sig Fanny för att flytta tillbaka till byn i Österbotten där hon är född […][...]

I den lilla romanen Huset på Saint Pauls väg berättar Lise Tremblay om en kvinna, en författare i medelåldern som lever med sina föräldrar deras sista tid i livet. Romanen skildrar föräldrarna i egna kapitel. Fadern, inlagd på ett hospice, får kapitel som heter ”Det blå rummet” medan modern, inlagd på psykiatisk klinik och senare […][...]

När jag var på biblioteket sist och klagade över att det inte funkade att ladda ner ljudböcker längre, fick jag veta att de hade bytt system och det enda jag behövde göra var att uppdatera mitt lånekort, så skulle det funka igen. Och vet ni vad? Det gjorde det! Sedan dess roar jag mig med […][...]

När jag var liten höll jag bilderboken Strit av Grete Janus Hertz (text) och Bengt Janus (bild) som en av mina favoritböcker. Den kom ut för första gången 1944, men det var garanterat inte den upplagan jag hade hemma. Boken handlar om lilla Strit som helst av allt vill leka med sina äldre bröder. Dock […][...]

Christel Sundqvists nya roman Sista brevet (2023) är en fortsättning på romanerna Vonne och Marie (2018) och Nu spränger vi taket (2018). Det finns också tydliga beröringspunkter med debutromanen Flickan i flaskan (2009). Här finns familjekonstellationerna med alkoholism, syskonliv, ensamhet men också med ett driv att komma vidare. Och Marie har lyckats. Hon har sin akademiska […][...]

Huvudpulsådern i Norge går via havet, närmare bestämt via Hurtigruten. Hurtigruten och deras båtar är också pulsen i denna episka släktsaga. 1940 förliser en av båtarna, och ombord finns skeppsredaren Thor Falck, hans hustru Vera och deras son Olav. Thor avlider i katastrofen, men Vera och sonen överlever. Familjen Falck är en av Norges mäktigaste […][...]

Vem i all världen ska livnära sig på den skörd jag burit in? Tankarna har varit med mig genom sommaren och hösten fram till nu, när jag äntligen förmår ställa frågan. Svara på den kan jag inte. Det får gå dag för dag. Men krypa ensam i potatisfårorna ska ingen människa behöva göra. Maria är […][...]

Han förstår det så fort han ser hennes bäddade säng. Ezras storasyster Bea bäddade aldrig någonsin sängen, oavsett hur mycket deras mamma och styvpappa grälade på henne. Vilket enastående långfinger till henne och Darren – en prydligt bäddad säng. Som om ingen någonsin hade sovit i den. Som om du aldrig hade varit här över […][...]

Det börjar redan på bokens omslag, det gull-äckliga. Längst fram i mitten ett gammaldags julbokmärke, en urgullig dock/flicka med ditritad detalj i form av en kniv med blod droppandes från det vassa stålbladet. Bredvid henne står en tecknad grön figur med ett människohjärta hängandes i en kedja runt halsen. Figuren har bister min och blodiga […][...]

En tonårskille kliver in i en hiss på sjunde våningen. Sextio sekunder senare stannar hissen på markplan, och det är dags att kliva av. Egentligen är det vad som händer mellan första sidan och sista i Jason Reynolds roman Long way down. Samtidigt händer såklart en hel del. För varje våning kliver det på någon […][...]