Recension

: Rosenregimen
Rosenregimen Elin Bengtsson
2018
Natur & Kultur
9/10

Så lätt och så svårt som kärlek

Utgiven 2018
ISBN 9789127154698
Sidor 221

Om författaren

bengtsson-forfattartfoto
Foto: Lorna Bartram
Elin Bengtsson är född 1987. Hon har studerat på Nordens författarskola på Biskops Arnö och debuterade 2013 med ungdomsromanen Mellan vinter och himmel. 2016 kom Ormbunkslandet som också nominerades till Augustpriset.

Sök efter boken

Kanske är kärlek något vi måste lära oss? Inte kanske känslan i sig, men hur man ska hantera den. Den där jävla sårbarheten, alla viljor och behov som inte vill samsas. Det måste man lära sig, och det kan vara en smärtsam process.

Olycklig kärlek, brukar det sägas, är bra att öva sig på. Så kallad lycklig, besvarad, är ju mycket svårare. Det är så man kommer nära på riktigt.

Niko och Emmy kommer väldigt nära, väldigt snabbt. Alldeles för nära för att enkelt kunna göra slut och gå skilda vägar igen. De är beroende, inte minst av sexet, men de vill ju så olika saker.

Niko är ny student, i en ny stad. Hon vill lära känna nya människor, undersöka sin effekt på dem. Undersöka vem hon själv är, eller skulle kunna vara. Hon vill umgås, läsa, diskutera. Ta livet som det kommer. Hon vill dansa hela natten.

Emmy vet nog redan vem hon är, vad hon vill ha, och hon vill bli respekterad för det. Hon vill ha trygghet och ordning, ordentlig middag, matlådor och välskötta krukväxter. Hon vill inte sitta och vänta på att den hon älskar ska få lust att komma hem. Hon vill veta.

En styrka i Elin Bengtssons Rosenregimen är att det är så lätt att förstå och identifiera sig med både Niko och Emmy. De gör varandra illa, men deras frihetslängtan, trygghetstörst, är samtidigt helt legitima. De hade kanske nästan kunnat vara samma person, fast vid olika tidpunkter i livet.

Nästan, fast inte riktigt. För Niko har ett annat ursprung, hon är inte självklar på studieorten, i klassen.

På kursen har de flesta kort hår och termosar. Först tänkte jag att jag skulle kunna bli vän med dem. De har ju också läst böckerna, vi skulle kunna dricka öl och prata på ett sätt som man inte gör på seminarierna. Men det går inte, det måste vara färgen på läppstiftet, revan i strumpbyxorna, att de kanske sett mig på dansgolven med de där männen. De vänder sig inte mot mig som de vänder sig mot varandra. Redan på första seminariet var det som om de kände igen något hos varandra. Ett särskilt sätt att klä sig och uttala orden som jag inte vet hur jag ska härma.

Inte heller som kärlekspar får Niko och Emmy vara helt självklara, och även om jag främst skulle beskriva Rosenregimen som en träffsäker och drabbande roman om en relation, om två människor som är kära i varandra men har så olika behov, så blir det också svårare av att deras förhållande osynliggörs bland andra människor. Att de tolkas som väninnor när de vill äta romantisk middag på restaurang. Att Nikos mamma ringer och frågar ”Har du träffat några snygga killar?”

Ska det vara så svårt att få känna sig lite självklar någon gång?

Ella Andrén

Publicerad: 2019-02-14 00:00 / Uppdaterad: 2019-02-13 22:03

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7641

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?