Recension

: Närmare kommer vi inte
Närmare kommer vi inte Monika Steinholm Anneli Furmark (illustratör)
2018
Wibom books
8/10

Så lätt och svårt som kärlek

Utgiven 2018
ISBN 9789198293531
Sidor 220
Översättare Anneli Furmark

Om författaren

Monika Steinholm (född 1983) är norsk barn- och ungdomsförfattare, bosatt i Tromsö. Hon har skrivit ungdomsromanerna Fuck verden (2015), Nærmere kommer vi ikke (2016) och Under snøen (2017) och barnböckerna Mumiene våkner och Livsfarlig vinter (2018). Närmare kommer vi inte har också blivit serieroman, översatt och bearbetad av svenska Anneli Furmark.

Sök efter boken

Jens blir tokig om han vardagshänger mer med bästa kompisen Niklas, som han är så olyckligt kär i, och dennes nya flickvän. Han sätter sig på sin motorcykel och drar till Finnsnes, till morbror Torstein och hans sambo Phil. Han behöver få vara i fred och reda ut sina känslor.

I fred får han nu inte vara, vare sig för sin nyfikna morbror eller för andra. En midnattssolsrosa natt – för det här utspelar sig i Nordnorge – stöter han nämligen ihop med Edor, en likaledes ung kille med en massa okanaliserade känslor.

Edor skejtar och badar med polarna, försöker få ligga med flickvännen Beate och sörjer sin mamma. Han har en energi som kan vara både lockande och destruktiv, och han blir inte mindre förvirrad av vad han snart känner för Jens.

Närmare kommer vi inte är från början en ungdomsroman av Monika Steinholm, som Anneli Furmark översatt och bearbetat till serieroman. Perspektiven växlar mellan Jens och Edor, och om jag förstår det rätt har originalromanen, som i dagsläget hunnit bli en trilogi, fler perspektivskiften mellan olika ungdomar. De här böckerna finns tyvärr inte översatta, men jag är väldigt nyfiken på hur det fungerar och på att få veta mer om karaktärerna. Beate, till exempel, som behandlas klart illa i pojkvännens tvära kast – får man veta mer om hennes upplevelse? I den här boken känns hennes roll ganska problematisk.

Kärlekshistorien mellan Jens och Edor är däremot medryckade – den känns precis sådär fjäderlätt och toktung som ung kärlek kan kännas. Om det nu har med Beate, eller med hela hans personlighet att göra, så har jag lite svårare för Edor i sig, medan den lite ängsligare och tillbakadragne Jens fångar mitt hjärta rätt ordentligt.

Det är också så fint att Jens har ett närstående gaypar att söka sig till med sina kärleksproblem, men att den relationen inte heller innehåller någon total identifikation. Jens blir kär i killar, men han är ju liksom inte tokig i schlager, glitter och prideparader. Han måste hitta sina egna vägar.

Fast det är klart, en liten prideparad kan nog bara vara nyttigt.

Ella Andrén

Publicerad: 2019-02-03 00:00 / Uppdaterad: 2019-02-02 23:30

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7624

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?