Recension

: Cikada
Cikada Shaun Tan
2018
Lilla Piratförlaget
8/10

Vackert, vedervärdigt vuxet

Utgiven 2018
ISBN 9789178130290
Sidor 32
Orginaltitel Cicada
Översättare Ulla Roseen
Först utgiven 2018

Om författaren

Shaun Tan föddes 1974 och växte upp i förorterna norr om Perth i västra Australien. Han började som tonåring rita illustrationer för sf- och skräcktidningar och har illustrerat en rad berättelser. Som författare debuterade han 1997 med The playground och flera av hans berättelser har också blivit film och teater. 2011 tilldelades han ALMA-priset, litteraturpriset som instiftats till Astrid Lindgrens minne. Han fick det året också en Oscar för sin kortfilm The Lost thing, baserad på en bilderbok med samma namn. På svenska finns bland annat Ankomsten (2010), Det röda trädet (2011), Berättelser från yttre förorten (2012) och Sommarregler (2013).

Sök efter boken

Cikadas gröna huvud och stora blanka ögon är den enda färgklicken mot det vidsträckta grå, på omslaget liksom i hela Shaun Tans berättelse. Cikadas värld är en grå, grå värld.

Cikada har en liten insektskropp insvept i en grå kostym. Han arbetar i en liten grå kontorskub, i ett oändligt grått kontorslandskap, i ett högt grått hus bland oändligt många gråa hus. Där har han arbetat i sjutton år, fast ingen tackar honom för det. Tvärtom. Såväl arbetsgivare som medarbetare behandlar honom illa.

Texten är kortfattad och liten på sidan, liksom byråkratisk. Först tänker jag att den är ovanligt fult formgiven, men sen fattar jag hur väl den korresponderar med Cikadas tillvaro. Lågmäld, blygsam, underskattad. Språket är en smula kargt, som hos den som inte fullt ut behärskar det och kan ta det i anspråk.

Sjutton år. Ingen befordran.
HR säger cikada inte mänsklig.
Behöver inga resurser.
Tock Tock Tock!

Hela tiden tickar klockan. Sida upp och sida ner. Dag ut och dag in. Fram emot ett slut, en brytpunkt.

Det är en misär, diskriminerad existens, den som är cikadas.

Ingen cikada tillåten på kontorets toalett.
Cikada går ut på stan. Tolv kvarter.
Varje gång löneavdrag från företaget.
Tock Tock Tock!

Det där med toaletten leder mina tankar till Dolda tillgångar, filmen om kvinnliga svarta matematiker som arbetade på NASA under 1960-talets rymdkapplöpning. Katherine Johnson lyckas kvalificera sig till det verkliga spetsteamet, men varje gång hon behöver gå på toaletten måste hon springa över området till en annan byggnad, eftersom den hon arbetar i bara har toaletter reserverade för vita. Det är så vedervärdigt befängt.

Som förmodligen framgått är det här ingen bilderbok direkt för barn, vilket nog kommer att göra den lite besvärlig på bibliotek och i bokhandlar. Den är emellertid ett litet konstverk, och en enormt drabbande berättelse om utsatthet och tröstlöshet, men inte, i slutänden, utan hopp.

Ella Andrén

Publicerad: 2018-10-15 00:00 / Uppdaterad: 2018-10-13 23:06

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7507

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?