När jag läst ut romanen Slöseri av den argentinska författaren María Sonia Cristoff, inser jag att jag är lämnad till en upplevelse av att inte ha förstått allt. Utgångspunkten är den unga kvinnan som har en framgångsrik karriär i kommunikationsyrket. Universitetet ger henne uppgifter som hon tar sig an med engagemang och professionell taktkänsla. En […][...]

En ung kvinna får en praktikplats på ett av Sveriges mest anrika förlag och en dag inleder den litteräre chefen Gunnar ett samtal om förlagets senast utgivna bok. Hon säger vad hon tycker och hennes förklaring visar att de tänker på samma sätt. Strax har praktiken övergått i en anställning och en plats som Gunnars […][...]

I diktsamlingen Händer att hålla i gestaltar Anna Arvidsdotter effektivt prekariatet inifrån: timmarna, dagarna, månaderna, åren som visstidsanställd brevbärare. Med korta rader, ofta upphackade meningar och många omtag är monotonin ständigt närvarande, men ännu mer närvarande och ännu tydligare är osäkerheten och vad den gör med en människa. stig lär mig minimala rörelser nära kroppen […][...]

Jag sträckläste B-laget i soffan dagen efter att den landat i min brevlåda. Jag började skriva. Sedan slutade jag. Nu har jag skjutit upp den här recensionen i månader. Jag vill skriva en recension som gör både boken och författaren rättvisa. Det känns extra viktigt för att det som målas upp i B-laget är en […][...]

När jag slagit igen brittiska Natasha Browns debutroman Samling så slår jag nästan genast upp den igen. Läser om. Sen funderar jag starkt på att läsa den på originalspråket, men den är hela tiden utlånad på biblioteket. Sen låter jag den ligga ett tag. Och jag kan ändå inte riktigt landa i om den är […][...]

I januari 1922 tog de allra första kvinnliga ledamöterna plats i Sveriges riksdag. De var fem. Fyra av dem kom från liberalerna och socialdemokraterna och hade varit med och kämpat för kvinnlig rösträtt. Den femte representerade högern, dåvarande Allmänna valmansförbundet, nuvarande Moderaterna, ett parti som varit emot kvinnlig rösträtt och inte ens tillåtit kvinnliga medlemmar. […][...]

Ynglingen Maksim tar avsked av sin gråtande farmor och reser med flodbåten till Kazan. Han ska börja på universitetet. Men det saknas pengar så Maksim behöver ett extraknäck. Han tar det ena påhugget efter det andra i staden vid Volga och lär känna hamnsjåare, bagare, trädgårdsanställda och allsköns trasproletariat. Maksim läser en mängd böcker – […][...]

Tidigare har jag läst och roats av den misantropiske Shaun Bythells charmiga En bokhandlares dagbok, där han avhandlar livet som prövad antikvariatsinnehavare i Wigtown i sydvästra Skottland. En ort som för övrigt är vittberömd för sin årliga litteraturfestival och – i förhållande till ortens ringa storlek – ett imponerande antal boklådor och antikvariat. Jag räknar […][...]

Vänligen bygg inga berg är en fyndig titel på denna diktsamling som utspelar sig i en ICA-butik. Vi får följa författaren och kassörskan Linas blick i mötet med kunder och kollegor. Lina har ett rakt språk som jag finner väldigt tilltalande. Med en direkthet förmedlar hon det hon vill säga utan svulstiga krumbukter. Det som […][...]

En plattformsinnovatör har större chans att få en bra pension att leva på än den som samlar in elsparkcyklarna. Varför tänker jag så här helt plötsligt? Liksom out of the blue? Kanske för att jag saknar en samhällsdiskussion som tar ett större grepp på hur arbete värderas. För att se på det från en annan […][...]