Fjorton noveller om människor som lever sina liv i ensamhet och gemenskap. Eller känner ensamhet i gemenskap eller gemenskap i sin ensamhet. De flesta karaktärer är något bitska, tilltufsade, kanske bortvalda eller får dra lass åt andra. Ofta upplever de sig oförstådda av omgivningen – de känner sig värda mera uppmärksamhet och respekt. Något gör […][...]

Det kan tyckas som om det inte finns särskilt mycket gemensamt mellan en buffel och en mullvad. Den ena lever på vidsträckta slätter över jord, är bastant och majestätisk, den andra lever i den mörka myllan, är blek och ljusskygg och ganska ömklig. Men i Erik Lindman Matas Mullvadens kärlek till buffeln får de två […][...]

Romanen Utbryterskan tar vid där Annika Åmans debutverk Lumpänglar (2022) slutar. Huvudkaraktären Alma Laakso upplevde tragedier och livsförändringar i slutet av den förra boken. Den lilla sonen drunknade i ån, hennes man, vävmästaren på fabriken, försvann till Sverige och Alma med dottern Saga får söka sig husrum i arbetarkasernen Sarinelund. Alma degraderas vad gäller arbete: […][...]

Dystopiska bilderböcker, är det en genre? Jomen, det får man nog nästan säga numera. Mänskligheten kommer till korta, jorden som vi känner den går under. Naturen hämnas, eller helt enkelt lever vidare utan oss. Är det här en genre hör den finlandssvenska bilderbokskonstnären Linda Bondestam till dess frontfigurer. Jag tyckte väldigt mycket om hennes Mitt […][...]

När jag läst ut romanen Slöseri av den argentinska författaren María Sonia Cristoff, inser jag att jag är lämnad till en upplevelse av att inte ha förstått allt. Utgångspunkten är den unga kvinnan som har en framgångsrik karriär i kommunikationsyrket. Universitetet ger henne uppgifter som hon tar sig an med engagemang och professionell taktkänsla. En […][...]

En ung kvinna får en praktikplats på ett av Sveriges mest anrika förlag och en dag inleder den litteräre chefen Gunnar ett samtal om förlagets senast utgivna bok. Hon säger vad hon tycker och hennes förklaring visar att de tänker på samma sätt. Strax har praktiken övergått i en anställning och en plats som Gunnars […][...]

I diktsamlingen Händer att hålla i gestaltar Anna Arvidsdotter effektivt prekariatet inifrån: timmarna, dagarna, månaderna, åren som visstidsanställd brevbärare. Med korta rader, ofta upphackade meningar och många omtag är monotonin ständigt närvarande, men ännu mer närvarande och ännu tydligare är osäkerheten och vad den gör med en människa. stig lär mig minimala rörelser nära kroppen […][...]

Jag sträckläste B-laget i soffan dagen efter att den landat i min brevlåda. Jag började skriva. Sedan slutade jag. Nu har jag skjutit upp den här recensionen i månader. Jag vill skriva en recension som gör både boken och författaren rättvisa. Det känns extra viktigt för att det som målas upp i B-laget är en […][...]

När jag slagit igen brittiska Natasha Browns debutroman Samling så slår jag nästan genast upp den igen. Läser om. Sen funderar jag starkt på att läsa den på originalspråket, men den är hela tiden utlånad på biblioteket. Sen låter jag den ligga ett tag. Och jag kan ändå inte riktigt landa i om den är […][...]

I januari 1922 tog de allra första kvinnliga ledamöterna plats i Sveriges riksdag. De var fem. Fyra av dem kom från liberalerna och socialdemokraterna och hade varit med och kämpat för kvinnlig rösträtt. Den femte representerade högern, dåvarande Allmänna valmansförbundet, nuvarande Moderaterna, ett parti som varit emot kvinnlig rösträtt och inte ens tillåtit kvinnliga medlemmar. […][...]