När något utöver det vanliga händer i livet, rusar blodet lite fortare. Ibland uppstår en känsla av att ögonblicket fryser fast. Ett sådant ögonblick råkar Marockoturisten ut för när hon ska checka in på sitt hotell i Casablanca. Hon ska inleda sin semester men upptäcker att hon bestulits på sin ryggsäck innehållande pass, plånbok och dator.

Nåja. Det ska väl gå bra. Hon är ju amerikansk medborgare och får hjälp av hotellets säkerhetschef, vars entusiasm är humoristiskt beskriven. Han får ju äntligen visa upp sin kapacitet som döljer sig bakom titeln på namnbrickan.

På polisstationen tar hon emot en svart ryggsäck av polischefen med pass och plånbok – som inte tillhör henne. Ett ögonblicks handling, ett misstag, som hon senare vill rätta till på den amerikanska ambassaden. Men där trasslar hon till det ännu mer. Ingenting av det hon äger kan styrka hennes identitet. Att fly från ambassadbyggnaden blir lösningen.

Många scener innehåller komik men också något annat som författaren får fram. Kvinnan utan identitetshandlingar använder sig aldrig av ordet ”jag” i berättandet. Skeendet skildras i andra person, det vill säga i du-form. Ingen får närma sig kärnan – jaget. Bättre att cirkla kring ”duet”.

Temat utseende är återkommande. Beskrivningarna förmedlar en Instagramlik syn på människans yttre och dess tillmätta värde. Hela berättelsen igenom ligger ett filter mellan ett inre tankeflöde och ett yttre händelseförlopp. Sprickor där sorgen skymtar sprids ut i berättelsen och väcker min medkänsla med huvudpersonen. Ungdomsårens simhoppsträning belyses med en oväntad aspekt och gör mig förtvivlad över utseendefixeringen som de sociala medierna förstärker.

Turistande på exotiska platser har stor betydelse för delar av den välbeställda medelklassen. I några scener uttrycks tvivel om mötena under resorna är genuina eller arrangerade. Gränsen mellan äkthet och kulisser är stundom svår att upptäcka. När hon sedan får möjlighet att jobba som stand-in i en filminspelning i Casablanca blir verkligheten än mer lik en kuliss.

Närheten till tillfälliga vänner uppstår när det blir dags för drinkar. Många läsare känner säkert igen den fullskaliga upprymdheten med mycket alkohol … som alltid följs av dagen-efter:

Tidigt på morgonen ringer telefonen. Din hjärna känns som om den brutits upp i sju kontinenter.

Det är inte så praktiskt att vara utan identitetshandlingar. Huvudpersonen hamnar återkommande i situationer som hon måste krångla sig ur – och samtidigt blir strulet en räddning som ger anledning att fly vidare. Läsaren som följer med på resan förstår till slut varför.