Utifrån baksidetexten (som är ett utdrag ur romanen) där det bland annat står ”matar mig med knark”, tror jag att boken ska handla om drogromantik och det som följer i dess spår. Urspårade fester och flippade relationer med gränslöst sex. Jag är glad att den inte gör det. Att Hunger istället handlar om en ung, lesbisk filmstudent som är ny i Stockholm. En person som inte super, knarkar och knullar runt. Hen (är osäker på vilket pronomen huvudpersonen har) är inneboende hos en gammal man, ägnar sig åt att vika origamifigurer och joggar omkring på stadens gator, rädd för att bli våldtagen. Hen är olyckligt förälskad i Helena, en upptagen kvinna som är nästan dubbelt så gammal.

Handlingen är inte det viktiga i den här romanen. Det är snarare huvudpersonen, som berättar om sin verklighet i jagform, som är bokens stora behållning. Rösten är ivrig, hungrig, på gränsen till desperat. Mycket fysiska känsloförnimmelser, lukter och detaljer som gör mig närvarande i berättarens kropp och omgivning.

Det finns massor av kroppar på tåget och alla har stora taggar på sig. De beter sig som om de har som mål att sticka mig.

Ju mer hen berättar desto mer tror jag på henom, samtidigt som verkligheten blir allt mer overklig. Hen försöker förstå världen bland annat med hjälp av Wikipedia och vissa kapitel liknar vad jag tolkar som medvetet dåliga skoluppsatser där en massa fakta rabblas upp. Det gör mig full i skratt och samtidigt irriterad. Efter ett kapitel om Isabel Allende och magisk realism vet jag inte längre vad som har hänt i verkligheten och vad som bara hänt i berättarens huvud. Men det känns också som ett medvetet val av författaren.

Karaktärerna är i vilket fall trovärdigt skildrade, särskilt Helena. Jag lider med huvudpersonen och kan känna igen mig i den där våldsamma förälskelsen – delvis på avstånd – som inte går att stoppa. Helena beter sig som en ”typisk snubbe”, struntar i sin flickvän som precis fött barn, ger sig iväg på en resa, ger otydliga signaler till berättelsens huvudperson. Kallar henom för ung och lovande, använder henom som filmassistent och en person att lasta av sig sina problem på. Samtidigt fortsätter huvudpersonen att fantisera, ser Helena som en modersfigur och skriver även filmmanus där det finns erotiska mor- och dotterrelationer.

Att huvudpersonen är filmstudent är väl förankrat i berättelsen. Förutom att det finns manusbitar insprängda i texten, finns ett kapitel i tre omtagningar. Början är likadan, men sluten är olika. Jag tolkar det som att det är upp till läsaren att bestämma hur det ska gå. Ibland får jag även känslan av att huvudpersonen vill att livet ska vara ett filmmanus med givna roller, tills någon drämmer henom i huvudet med en bok och skriker wirklichkeit.