En dag händer det. Det där som en del av mig gått och väntat på, samtidigt som en annan del slagit ifrån sig. Ändå tänkt att ”Sånt där, det händer väl bara på amerikanska skolbibliotek?” En förälder dyker upp vid lånedisken och vill framföra ett klagomål. Hennes barn har lånat hem en bok som hon […][...]

Visst hade jag varit nyfiken på att läsa Maia Kobabes seriebok Gender Queer även om den inte hade toppat listorna över böcker som folk vill förbjuda från amerikanska bibliotek. Frågan är om jag hade hört talas om den? Kanske har uppmärksamheten, trots illviljan, gjort gott? Nu har jag läst tillräckligt många böcker på de där […][...]

Linn är en sådan där person i klassen som ingen riktigt lyssnar på. Som blir ignorerad eller tystad med taskiga kommentarer. ”Ingen har frågat dig, Linn” kan de säga och himla med ögonen. Men såklart har hon också saker att säga, och när hennes äldre kusin Emma berättar hur folk luras med falska identiteter på […][...]

Är det möjligt att vara både mamma och författare? Är det möjligt att skriva om man inte är redo att offra allt, inklusive sitt eget barn? Det är frågor som Olga Ravn försöker reda ut i denna autofiktiva, formvrängande redogörelse för tiden efter att precis ha blivit mamma. Jaget, Olga, är orolig och har ångest […][...]

Det finns queer ungdomslitteratur nuförtiden. Någon enstaka bok fanns säkert även när jag var liten, men plötsligt är den en självklar del av barn- och ungdomslitteraturen. Vad hade jag inte gett för att ha fått läsa Att se stjärnor eller Brorsan är kung när jag var liten och försökte bena ut min plats i existensen? […][...]

”Finns det homosexuella renskötare?” Frågan utgör rubriken till en diskussionstråd på Flashback, och till den återkommer Ánte hela tiden. Den gnager i bakhuvudet. För Ántes familj är renskötande samer, och det är de traditionerna han vill vara med och föra vidare. Det är hans liv. Men så finns också Erik, Ántes bästa kompis, som han […][...]

Nico har bytt stad och skola mitt i terminen. Bytt namn. På väg hem till fastern hen egentligen inte känner färgas också håret rosa. Nytt utseende och en ny chans att vara sig själv. Första uppropet i nya skolan, på allmänestetiska programmet på Sibylla i Uppsala, får Nico frågan om sitt pronomen, och svarar ”hen”. […][...]

Redan i det första kapitlet slås jag av hur magisk, intressant och välskriven den här boken är. Som ett tidsdokument över en förlorad era tar den oss med genom ett Europa där det första världskriget väntar på att bryta ut. Från Palestina i Mellanöstern till Montpellier i Frankrike får vi följa Midhat Kamal, en ung medicinstuderande. Han […][...]

Språket i Sasha Marianna Salzmanns debutroman Utom sig är fantastiskt, i flera bemärkelser. Fantastiskt som i ’väldigt bra’, men också fantastiskt som i ’med egenskaper utöver det vanliga’. Det är ett utforskande språk med meningar som slingrar sig fram, ofta extremt långa, och stycken som spretar iväg åt olika håll. Att kliva in i Salzmanns […][...]

Jason ”Timbuktu” Diakités uppmärksammade självbiografi En droppe midnatt (2016) har bearbetats till lättläst version av Tomas Dömstedt i år (2018). Boken består av sexton kapitel och texten är något större. Meningarna är ofta korta och huvudsatser dominerar. Boken vänder sig specifikt till människor som av olika anledningar inte läser böcker i originalutgåva. På så vis […][...]