Recension

: Våra händer stickande, kliande
Våra händer stickande, kliande Selene Hellström
2011
Lejd
8/10

Kort och gott

Tjugo noveller på knappa hundrasextio sidor. Det säger en del om karaktären hos berättelserna i den här boken. Det handlar om tillstånd speglade i en karaktärs tankeflöde under en kort stund, eller om situationer som är mycket begränsade i tid och rum – en fest en sommarkväll, ett besök hos tandläkaren, en promenad i vinden.

Alla novellerna berättas i jag-form, ett intressant grepp när det genomförs så konsekvent. Man skulle kunna tro att det skulle strömlinjeforma texterna, men gör det faktiskt inte. Istället lyckas Hellström förvånansvärt väl med att ge de olika jagen olika tonlägen. Det bidrar också till spänning i novellerna – flera av novellerna börjar mitt i något och det dröjer lite innan man kan placera jaget i relation till sin omgivning.

Flera av texterna påminner om Mirja Unges författarskap, något som är väldigt positivt för mig. Det är något med intensiteten och direktheten som gör det, även om Hellström inte utmanar med språket så som Unge gör. Det korta formatet tillåter inte heller den närhet man får till Unges karaktärer. Hos henne hinner man ibland också ha tråkigt tillsammans med huvudpersonerna, till den sortens förtrolighet räcker inte Hellströms textlängd. Det gör att man blir mindre berörd här, däremot blir man ofta intresserad och ibland överraskad, och det räcker långt det med.

Sedan är novellerna olika bra, såklart. Jag gillar särskilt ”Getingsommar”, en berättelse om en kille som ordnar sommarfest för sina vänner, och där dialog och händelser visar hur ensam man kan vara även mitt i det umgänge som är ens centrala. Även ”Det är jag som är den modiga”, som följer två tjejkompisar genom livet, i korta utsnitt ur deras vardag vid olika åldrar, är mycket bra. Den lyckas skildra en stark vänskap som gränsar till någonting annat och mer, och som ofta tar sig motsägelsefulla och ologiska uttryck. Över huvud taget sätter novellerna en stämning väldigt fort, och de scener som skildras inspirerar till att tänka sig också det stora sammanhang som finns runt personerna men som inte ryms i novellernas textmassa. Det är enkelt skrivet och innehållet är vardagligt, men djupet anas alldeles lagom mycket.

Alice Thorburn

Publicerad: 2012-01-28 00:00 / Uppdaterad: 2012-01-27 21:57

Kategori: Recension | Recension: #4550

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?