Recension

: Leken
Leken Elvira Navarro
2011
Astor förlag
7/10

Tjejerna med stora, sköna bröst

Utgiven 2011
ISBN 9789186757076
Sidor 20
Översättare Annakarin Thorburn
Språk Spanska

Sök efter boken

Jag uppfattar ofta konceptet novell som knepigt. Oftast har en roman bättre chanser att lyckas med att få läsaren i ett fast grepp, att utveckla huvudpersoner och få dem att göra intryck på läsaren, att levandegöra platser och tidpunkter o.s.v. Här måste novellförfattaren arbeta mycket medvetet och effektivt för att uppnå samma effekt på sin läsare där en roman har långt mer tid. Och är det frågan om en mycket kort novell, närmast en liten blixtbetraktelse som det här är frågan om, blir denna problematik ännu större. Det skall dock visa sig att Leken inte gör någon besviken. Det beror till största delen på det mycket oväntade slutet. Men låt oss ta det från början.

Vanesa och Clara leker en lek som heter ”Tjejerna med stora sköna bröst”. De busringer till okända män, låtsas vara från något undersökningsföretag men försöker sedan styra in samtalet på det mer pikanta. För lekens och spänningens skull. En dag fastnar de i telefon med en man som på en gång, tycker de, förstår vad de vill. Han beordrar dem att göra saker. Han säger att Vanesa och Clara skall kyssa och smeka varandra, vilket de också gör. Plötsligt ser Vanesa och Clara varandra i ett nytt ljus – de som tidigare varit bästisar och lekkamrater. Nu, i de tidiga tonåren, slår sexualiteten plötsligt till med full kraft och de har svårt att veta hur de ska hantera den. Detta är ett av novellens viktiga och angelägna teman – hur sexualiteten påverkar och förändrar oss, och vad vi gör av den.

När mannen de fått på kroken en dag föreslår att de ska träffas gör de upp om en träff. De möter honom i ett gatuhörn och upptäcker att han är ganska gammal, rätt ful och ofräsch och – blind. De kommer snabbt överens om att lura honom, så när de gått hem till honom och han vill att de ska klä av sig binder de fast honom i en stol. När han blir vild och börjar skrika och kasta sig fram och tillbaka blir de rädda, tar närmaste föremål och slår honom i huvudet – med den plötsliga, oväntade och olyckliga följden att han dör. Flickorna blir knappast rädda, mest förvånade, och sticker snabbt därifrån. Skrattande. Man kan nästan känna tuggummidoften från dem och höra deras fnitter.

Detta plötsliga slut är det verkligt överraskande med den här korta novellen. Att flickorna upplever hans död som något nästan befriade och rusar därifrån lättade snarare än skrämda är kanske Navarros sätt att framställa mannen som representant för den sexualitet som berövar flickorna deras ungdom och som nu inte längre finns och inte kan utöva någon destruktiv makt över flickorna. De blir barn igen. Kanske kan man läsa den oväntade peripetin på något annat sätt. Oavsett vad är detta en överraskande, rappt skriven och engagerande liten novell.

Richard Pleijel

Publicerad: 2012-01-28 00:00 / Uppdaterad: 2012-01-28 11:25

Kategori: Recension | Recension: #4546

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?