La noche sucks kan vara en av de bästa titlarna som går att ha på en novell. Hur den på samma gång ger smak av en stads sammanförda språk och kulturer och av människorna som bor där och kämpar mot natten.

”Vet du att natten i New Mexico är mörkast i världen?” frågade hon. Och hennes andning kom ut som rökmoln från hennes mun. ”La noche sucks” svarade den andra. De tog en stor klunk ur ölflaskan. Det hördes en smäll från grannhuset och gråten från det sjuka spädbarnet tystnade.

La Noche sucks rör sig kring ett antal människor i ökenstaden Albuquerque i New Mexico. Det är Jerry och De ’Anza som springer över ödemarken, det är Jennifer som åker buss från sitt arbete på biblioteket, det är säkerhetsvakten José, tiggaren Clemente och det är två trettonåriga flickor på Golden Street som delar en mintcigarett och en flaska öl.

I Blanca Riestras novell växer ett nät med individer av olika samhällsklasser, etnicitet, kön och ålder fram. De lever alla under samma mörker, i samma stad, med skilda livsprojekt, evigheter från men ändå parallellt med varandra. I bakgrunden flimrar skyltar till snabbmatsrestauranger, skriker spädbarn, blinkar stjärnor, samtidigt som de röda bergen tornar upp sig i fjärran. Det är mycket vackert och en alldeles utmärkt utgångspunkt för en novell. Jag vill ha mer av Blanca Riestra och ser fram emot att läsa romanen med samma namn som novellen.