Tänk dig att du kommer hem från jobbet. Redan i ytterdörren möts du av en stickande rök. När du kommer in i vardagsrummet upptäcker du att möblerna står huller om buller och att det är ett stort hål i vardagsrummets bortre vägg. Eller att du har flytt från din bostad men går tillbaks för att hämta barnens kläder. En granat från en stridsvagn slår igenom taket och dödar dig på fläcken.

Så såg vardagen ut för de människor som i december 2008 bodde i Gaza. 900 civila dog under Israels 22 dagar långa offensiv. Bland dem var 121 kvinnor och 318 barn. Fler än 50 000 människor tvingades flytta från sina hem. Fotografen Kent Klich har valt att visa bostäderna, inte människorna.

Vi har redan sett ett flöde av nyhetsbilder från Palestinakonflikten och alla andra krigshärdar. Alltid skadade, frustrerade, arga människor. Hemska, vidriga bilder med blod och kroppsdelar. Kanske vi har vi sett för mycket, kanske blir kontrasten för stor mellan vår svenska trygghet och krigets kaos i ett främmande land.

Genom att istället visa de förstörda bostäderna i stilla bilder utan människor får vi en insikt om krigets vardag. Det skulle kunna vara min jacuzzi som står där alldeles sotig eller det kunde ha varit mitt stiliga klädskåp som nu står där söderslaget av någon marodör. Eller det kunde ha varit min tavla, den som jag tyckte så mycket om. Nu hänger bara ramen kvar på väggen som är full av kulhål.

Listan på de 1414 som dödades under konflikten är mer drabbande än många nyhetsreportage. Sista namnet på listan är Dima Sa´id Ahmed al-Zahal, kvinna, 5.

Boken avslutas med en kort resumé över Gazas 5000-åriga historia. Där konstateras också att Gaza består av ett landområde stort som en fjärdedel av Öland. Den ytan bebos av cirka 1,4 miljoner människor, vilket gör det till ett av världens mest tätbefolkade områden.

Denna bok åskådliggör vilka som alltid är de stora förlorarna i ett krig, nämligen de civila. Den visar också varför Ship to Gazas försök till brytande av blockaden var så viktigt.