Joe Sacco är tecknaren och journalisten som 2001 åkte till Gaza på uppdrag för tidningen Harper’s tillsammans med journalisten Chris Hedge. De skulle skriva om hur palestinierna klarade sig under den israeliska ockupationen under den första intifadan men började samtidigt rota i en händelse från november 1956 som rörde ett massmord på civila i staden Khan Younis. Chris Hedge skrev ett par spalter om det som redigerades bort. Då beslutade Joe Sacco sig för att undersöka mer om saken. Han fick reda på att en liknande händelse utspelade sig i grannstaden Rafah vid ungefär samma tid. Där skulle israelisk militär gallra ut palestinska soldater och medlemmar i den lokala gerillan men runt 100 personer miste livet i den dagslånga operationen. Boken är uppdelad i två delar, en för händelserna i Khan Younis och en för händelserna i Rafah.

Händelserna har glömts bort som fotnoter i bland annat rapporter från FN men de finns kvar i minnet hos de som upplevde dem och överlevde. Joe Sacco har noga letat igenom arkiv efter dokument och rapporter från den här tiden, intervjuat före detta befäl och soldater inom den israeliska försvarsmakten IDF och så har han gjort ett jättearbete med att intervjua de som minns och fortfarande bor kvar i Khan Younis och Rafah. Han har jämfört vittnenas utsagor med varandra och publicerat utdrag ur de rapporter och dokument han har hittat i ett stort appendix till boken. Allt för att komma så nära sanningen som möjligt.

Under tiden har Joe Sacco bott i Gaza och under hans långa vistelse där har det hänt annat i konflikten mellan Palestina och Israel. Israel hade under den här tiden bland annat ockuperat delar av palestinsk mark och byggt judiska bosättningar. De har rivit hus nära gränsen för att hindra gerillan från att beskjuta israel och för att upptäcka de tunnlar ut ur Gaza som samma gerilla har byggt för att smuggla människor, vapen och förnödenheter under Israels blockad av Gaza. Konflikten är infekterad och Joe Sacco visar flera sidor av den både i nutid och historiskt. Han visar hur historien påverkar nuet samtidigt som konflikten fortfarande är lika stark. Framför allt gör han en fantastisk skildring av livet på Gazaremsan och över dess utveckling.

Vi bor mitt på Sea Street. Sea Street, som spelar en avgörande roll i vår berättelse från 1956, är huvudgatan som skiljer lägret från staden. När folk blir skjutna i den västra delen av stan kör ambulanserna i ilfart längs Sea Street till Najar-sjukhuset långt ut i den östra delen. En morgon följs ljudet av tung skottlossning och ett antal ambulanser med de skadade i en bil med högtalare på maxvolym som basunerar ut nyheten om en 12- eller 13-årig pojke som blivit dödad. En stund senare ser jag och Abed på när begravningsprocessionen tågar längs Sea Street. Vi ser ned på den döde pojkens ansikte. Han är en martyr, fälld av fiendens kulor. Någon skjuter ett skott i luften. Efter fyra minuter har ledet gått förbi. ”Halas”, som de säger här. Slut. Sea Street börjar sakta fyllas på nytt med människor, bilar och vagnar. Ljudet av vardagen återvänder.

Teckningarna är ofta väldigt bra, särskilt de av stadsbilden. Jag önskar att jag kunde visa lite bilder ur boken. Han brister dock lite i tecknandet av barn som förvandlas mest till karikatyrer. Kul är att Joe Sacco också tecknar sitt eget arbete och sina egna efterforskningar i Gaza och delar av vardagslivet där som ibland, men sällan, glömmer bort konfliktens fasor. Det blir aldrig en kladdigt sentimental berättelse. Helt enkelt bara en jakt på historien. Oj vad jag tycker om den här serieboken, ni får helt enkelt läsa den för de skildringar vi här får av livet inne i Gaza och för den historiska gärning Joe Sacco gör genom att lyfta fram två nästan bortglömda händelser i ljuset.