Krönika

Kultur och politik, en kärlekshistoria och ett nödvändigt ont

Förra veckan recenserade jag två mycket viktiga böcker om den sedan årtionden pågående konflikten i Gaza. Det är två böcker som visar hur starkt förhållandet mellan kultur och politik är. I Gaza, mitt älskade har Gideon Levy publicerat en samling krönikor skrivna under 2006-2011. Han har i flera år kämpat för att få fler att se och vilja sätta stopp för det lidande som både Israel och Hamas utsätter Gazas invånare för. Det är ett budskap och ett politisk ställningstagande som tål att upprepas. Gideon Levy tar inte någon sidas parti. Det gör inte heller Joe Sacco vars journalistiska reportage i serieformat har blivit prisbelönta. I albumet Gaza – fotnoter till ett krig skriver och tecknar han det samtida och historiska Gaza. Under en period bosätter han sig i Gaza för att undersöka två historiska händelser som fram tills nu har sopats under mattan, trots att de orsakade flera hundra oskyldiga människors död när israeliska soldater letade reda på palestinska soldater. I samtal med vittnen och överlevande förstår och visar han hur viktigt det är att förstå historien för den påverkar också vårt nu. Många öppna sår behöver ses om. Jag ska inte skriva mer om just de böckerna, läs recensionerna och läs böckerna om ni inte redan har gjort det. Varken Gideon Levy eller Joe Sacco har en lösning på konflikten men det är viktigt att de vågar se den, vågar peta i de där såren. Människorna de skriver om är inte fiktiva karaktärer, det är verkliga människor vars liv de vill förbättra.

Som jag skrev i inledningen har kultur och politik ett nära förhållande till varandra. Just nu är den svenska organisationen Ship to Gaza aktuell igen. Organisationen försöker bryta Israels blockad mot Gaza och höjer samtidigt medvetandet om situationen för de som bor i Gaza. Tillsammans med andra organisationer har de med flera skepp nyligen seglat iväg mot Gaza med varor för att visa att de inte har glömt folket där, när många makthavare i världen verkar ha gjort det. De seglar med förnödenheter som det råder brist på i Gaza men aktionen är framför allt politisk. De seglade i juni men konvojen har problem och får bland annat inte lämna Greklands hamnar där de har stannat för att fylla på med bränsle och varor de har beställt har stoppats och dragits tillbaka. Än är det en lång väg innan de kommer fram. Förra året greps flera av aktivisterna och nio personer dog när fartygen bordades av israeliska soldater. Kultursidorna i våra stora dagstidningar skriver om Ship to Gaza, kulturtidskrifter och samhällstidskrifter skriver om Ship to Gaza. Flera av passagerarna på skeppen är framstående svenska kulturpersoner som Johannes Anyuru, Henning Mankell, Maria-Pia Boëthius, Dror Feiler och Stefan Jonsson bland andra. Många politiker finns det också bland passagerarna. Alla är de människor som bryr sig. Att det skrivs och pratas så pass mycket om Ship to Gaza hoppas jag innebär att fler får upp ögonen för de som hamnar i kläm när två folk slåss om samma landområde i en konflikt som har pågått alldeles för länge. Jag hoppas också att det betyder att fler förstår att kultur och politik hör ihop. Det är viktigt att de som tar plats i kulturen och bland medierna vågar höja sina röster.

Här på dagensbok.com finns det fler exempel på politik i litteratur. Gå gärna in och läs på våra temasidor så hittar du många av dem. I måndags skrev till exempel även Ella en tema-special om böcker om våldtäckter. Väl värd att läsa.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2011-07-12 08:27 / Uppdaterad: 2011-07-12 08:27

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?