Tydligen är böckerna om landet Wachifield ett mindre imperium i Japan, med böcker, seriealbum och till och med kokböcker. I Sverige ges första boken, Dayans första äventyr, ut av det lilla förlaget Ordbilder i Göteborg.

Boken börjar med att katten Dayan föds hemma hos Rima och hennes mamma och pappa. Redan från början är det något annorlunda med honom, och Rimas gammelfarmor verkar redan känna honom. Så, en vinterdag, går Dayan igenom Jorkas port och kommer in i världen Wachifield där katter går på bakbenen och kan prata, och som befolkas av djur, häxor och älvor.

Äventyren i Wachifield är rätt tunt berättade och jag har faktiskt svårt att göra mig bilder av skeendet när jag läser. Jag förstår att det finns ett mycket större imperium och tror faktiskt att här har man nytta av att veta mer innan man börjar läsa. Karaktärerna får inte någon särskilt lång presentation och jag har ännu inte förstått riktigt vad Wachifield är när första boken är utläst. Det är en svaghet.

Ett centralt tema i fantasy är kampen mellan det goda och det onda, och det saknas nästan helt här. Jag tror det är därför jag tycker att historien blir så pass platt: även om det är ungefär världens största klyscha så är det det överhängande hotet, det stora renodlade onda, som skapar spänning. Här blir det lite mer ”jaha-känsla” över det. Att historien är riktad till barn tycker inte jag betyder att den behöver vara snällare, det finns flera exempel på motsatsen. Jag vill lämna en reservation dock för att jag faktiskt inte har en aning om hur historien fortsätter för Dayan, nog finns det ett hot som antyds men det är inget vi får veta mer om i den här boken.

Men det är ändå en väldigt söt historia och jag blir rätt rörd av relationen mellan Dayan och Rima, för att inte tala om att jag hurrar för att författaren lagt in lite allmän kattkunskap i början. Med lite fler böcker översatta, så att man kan sätta Wachifield och Dayan i ett större perspektiv direkt, tror jag att det kan bli rätt bra.