Gästrecension

: The Wind-Up Bird Chronicle
The Wind-Up Bird Chronicle Haruki Murakami
1997
Vintage Books
8/10

Imponerande japansk rikedom

Utgiven 1997
ISBN 0679775439
Översättare Jay Rubin (till engelska)
Språk Engelska

Om författaren

Haruki Murakami

Fotograf: Elena Seibert

Haruki Murakami, född 1949 i Kyoto, är en av dagens mest omtalade och hyllade författare. Genom att förena popkultur med en egensinnig magisk realism har han med sina romaner och novellsamlingar väckt stor uppmärksamhet och fått hängivna läsare världen över. Svenska läsare har fått möta den återhållna, registrerande, vardagsbundna Murakami i den smärtsamma lilla kärleksromanen Norwegian Wood och jättereportaget om Aun-sektens terrorattentat i Tokyo, Underground.

I Kafka på stranden fick vi stifta bekantskap med den Murakami som öppnar dörrarna på vid gavel i en roman som flödar över av intryck från reklam, litteratur, dröm och myt.

Under 2007 gavs hans magnum opus, Fågeln som vrider upp världen, ut på svenska. 2008 utkom Sputnikälskling.

Efter att Murakami 1981 sålt sin jazzbar för att ägna sig åt skrivande på heltid, började han springa för att hålla sig i form. Hans personliga bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (2010) innehåller minnen och reflektioner från ett liv av löpning.

Romanen 1Q84 omgavs av stort hemlighetsmakeri innan den kom ut och har slagit alla försäljningsrekord i Japan.

Gästinformation

Krister Gustavsson är född i Skövde 1952 men bor och arbetar sedan 1999 i Uppsala. Krister är poet, författare och bibliotekarie och har hittills gett ut två romaner och sju diktsamlingar. Senaste boken är ”Nattvard - Kopparormens hymner”. Medverkade under våren 2001 i den av poeten Kristian Lundberg redigerade antologin "Helighet" utgiven av bokhandeln Arken i Lund. Kommer under våren 2002 med ännu en diktsamling, ”Bibel” (Kaotiska texter i sju "böcker"). Bokförlaget heter Lejd.

Sök efter boken

Den japanske författaren Haruki Murakami (född 1949), med sju böcker översatta till engelska bakom sig, finns på svenska representerad med bara en enda bok, novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser, (Gedins förlag, i översättning av Eiko och Yukiko Duke).

Den inledande berättelsen i den novellsamlingen, ”Uppdragarpippin och tisdagskvinnan”, utgör också inledningen till den väldiga romanlabyrint som kom 1997 och vars titel i svensk översättning skulle bli ungefär ”Uppdragarpippins krönika”, även om jag mer vill associera till Anthony Burgess A Clockwork Orange, och ett slags gökursaktig mekanisering av människans psykiska tillstånd.

The Wind-Up Bird Chronicle börjar, precis som Murakamis novell, i en detaljmättad, nästan troskyldigt naiv, vardagsrealism, som snart nog, med obeveklig kraft, vrids över i en mardrömsaktig surrealism, med allt vad detta innebär av glidande gränser mellan dröm och verklighet och ständig osäkerhet på vad som är bild och spegling.

Huvudpersonen är en ung avhoppad lägre tjänsteman på en juristbyrå som inte verkar särskilt angelägen att på nytt ta sig in på den hårda japanska arbetsmarknaden, utan istället (helt ojapanskt får man anta) låter dagarna gå fyllda av husliga omsorger och ett lagom engagemang i hustrun, som medmänniska och länk ut i samhället, när denna under berättelsens gång allt senare kommer hem från sitt dagliga slit – och de möts samtalande över köksbordet en kort stund innan tröttheten driver henne till sängen för intet annat än att just bara sova.

Men vad som så här långt ser ut att arta sig till en vältecknad samtidsbild vidgas i samband med hustruns plötsliga försvinnande till att bli både en krönika över Japans senare historia, med koloniseringen av Manchuriet och kriget mot dåvarande Sovjetunionen, och en infernalisk satir av dagens mediastyrda samhälle där makt tycks stå i direkt relation till retorikens tomhet, och där framgång beror mer på personligheters gångbarhet i tevemediet än på deras eventuella substans och ärlighet.

Vår hjältes sökande efter sin försvunna hustru flätas snart samman med en ofrivillig resa genom ett samhälle som på ett absurt sätt är både uppsökande och undflyende. I vad som bara kan liknas vid en modern variant av Orfeus- och Eurydikemyten stiger berättelsen bokstavligen ner i underjorden för att med en rad parallella berättelsespår spegla samhälle, psyke och myt mot varandra.

Om vår Orfeus till sist förmår rädda sin japanska Eurydike, det vill säga sin egen psykiska hälsa, tillbaka till livet och verkligheten igen vill jag inte avslöja här. Men på vägen får läsaren sig till del, både en krönika över japansk historia, och en personlig utvecklingsroman med psykoanalytiska dimensioner, samt en bedövande vacker romankonstruktion som inom sig bär på en sådan rikedom av berättande och gestaltad smärta att det mer än väl skulle ha räckt till för ett dussin romaner av ordinärare snitt.

Och det är väl denna imponerande rikedom som till sist lockar fram den enda kritik man kan rikta mot romanen, nämligen att det då och då känns som om det blir lite för mycket av det goda. Men sådana anmärkningar utgör dock ingen allvarlig kritik mot en roman som från första sidan till den sista är ett sant läsäventyr.

Krister Gustavsson

Publicerad: 2002-01-12 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-23 13:16

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #442

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?